Har suttit i min säng i vad som verkar ha varit 2 timmar... känner mig så otroligt jävla ensam, kan inte sova. Kollade lite på vänner, men det fick mig att känna mig ännu mer förjävlig...

Är jag verkligen så oälskvärd? Är jag så svår att älska?

Jag är så jävla trött på att vara ensam... Jag tror inte ens att nån har rört vid mig sen mina hejdå-kramar jag fick när vi åkte hem från stockholm för 2 veckor sedan... Helt otroligt. Varför har jag så lätt att bli kär, när det verkar vara så jävla svårt för andra att bli kär i mig?

När jag satt i sängen såg jag från mitt fönster till andra sidan sjön, till bergsjö, bilarna som åkte förbi. Säkert föräldrar som åkte hem från jobbet, till sina fruar, män, barn... Varför ska det vara så jävla svårt? Varför kan ingenting bara vara... som på TV? Som på vänner? Utan mörker, utan depressioner, utan medicinering... Utan att man måste sitta och skriva ur sig massa meningslöst dravvel mitt i natten som ingen ändå kommer orka läsa?

... så jävla less på allting... så jävla less på mitt liv, så jävla less på att vara jag. Så jävla less på att inte klara skolan, less på skuldkänslor, trött på ändlösa drömmar som driver en till vansinne. >.< Less på att allting med mig alltid är fel! Fel, fel, fel! Jag vet inte vad jag ska göra för att duga längre! Trött på att bli överskuggad av min bror.. Usch, jag äcklas av mig själv när jag stör mig på hans framgång... bra betyg, massor av talanger, popularitet.... önskar jag hade iallafall något av det han har... man märker inte att vi är släkt. Det är som om erik fick alla mina positiva sidor när vi föddes och jag har ingenting! ..

Ååååååh >.<, jag är less på att klaga också! ... men jag har inte speciellt mycket annat att göra. Visserligen ser de flesta mig som en otacksam jävla gnällkärring, men jag ser tyvärr inte speciellt mycket att vara tacksam över längre...

Skolan började i Onsdags.... Kanske har skrivit det?, men jag minns inte...

Jag åkte dit, var där, åkte hem, sov i ett dygn och sen har jag varit hemma sen dess..

Och nu är allt precis som förra året igen. Förra året då jag satt hemma hela dagarna, ensam hemma, medan pappa var på jobbet, erik i skolan, vännerna i skolan, ja... Så jävla sär jag känner mig, helt jävla otroligt...

och det är EVK på torsdag, och BUP imorgon. Jag vill inte att det ska bli som det var förra året, med hemundervisning, åååh >.< jag orkar inte... visserligen vsr det bara 3 ämnen jag hade, men vek som jag är så orkar jag inte..

Exakt samma som förra året... förutom att nu har jag nästan inga vänner kvar att bli osams med om skolan heller. Alla vänner som säger "men du kan ju inte vara hemma förevigt", "men gå till skolan" ... Förstår ni inte? Hur jävla roligt är det på en skala att gå till ett ställe man hatar mer än allt annat, fyllt med folk som ropar "emo" och liknande efter en, och i princip inga vänner..? Varför ska jag ens gå dit?! Jag vet ändå inte vad jag vill gå på gymnasiet. Jagkommer gå IV i sundsvall, där pappa jobbar. Fan.. ingen jävla framtid har jag heller. Allt jag kan är att klaga, klaga, klaga, förstöra, tjata. (men så jävla skönt det är att skriva ur sig sånt här man knappt kan säga till någon alls)

... snart går jag omkring med skyltar som det står "ÄLSKA MIG" på och tar emot kärlek av vem som helst som inte dömmer mig efter mitt utseende... *suck* ...

Nu ska jag sluta klaga och lägga mig i sängen igen... godnatt...

... hopplöst...

 

Gabriella

31 augusti 2007 11:10

"Varför har jag så lätt att bli kär, när det verkar vara så jävla svårt för andra att bli kär i mig?" Sant när det gäller många, men inte du.

 

Fanny

7 augusti 2008 18:12

Isa, jag har läst lite nu, och jag ska läsa mer. Jag tycker synd om dig som mår så dåligt. Jag hatar att gå i skolan när jag mår skit för folk utnyttjar chansen att få en att må ännu sämre. Och jag som tvättar mig hela tiden, kommenterar dom, ska du inte gå och tvätta dig, stup i kvarten, bara för att dom vet att det är min brist. Och i sjuan kunde jag inte hålla tårarna inne, satt och grät på lektionerna. Och då blir man utanför och uttittad, speciellt eftersom att ingen förstår. Och jag har jämt dåligt samvete, det är grunden i mina tvångstankar så skuldkänslor är du inte ensam om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...