*lycka*

Haha, yes. :p första gången på länge som något har känts såhär bra!

Har suttit i min säng i vad som verkar ha varit 2 timmar... känner mig så otroligt jävla ensam, kan inte sova. Kollade lite på vänner, men det fick mig att känna mig ännu mer förjävlig...

Är jag verkligen så oälskvärd? Är jag så svår att älska?

Jag är så jävla trött på att vara ensam... Jag tror inte ens att nån har rört vid mig sen mina hejdå-kramar jag fick när vi åkte hem från stockholm för 2 veckor sedan... Helt otroligt. Varför har jag så lätt att bli kär, när det verkar vara så jävla svårt för andra att bli kär i mig?

När jag satt i sängen såg jag från mitt fönster till andra sidan sjön, till bergsjö, bilarna som åkte förbi. Säkert föräldrar som åkte hem från jobbet, till sina fruar, män, barn... Varför ska det vara så jävla svårt? Varför kan ingenting bara vara... som på TV? Som på vänner? Utan mörker, utan depressioner, utan medicinering... Utan att man måste sitta och skriva ur sig massa meningslöst dravvel mitt i natten som ingen ändå kommer orka läsa?

... så jävla less på allting... så jävla less på mitt liv, så jävla less på att vara jag. Så jävla less på att inte klara skolan, less på skuldkänslor, trött på ändlösa drömmar som driver en till vansinne. >.< Less på att allting med mig alltid är fel! Fel, fel, fel! Jag vet inte vad jag ska göra för att duga längre! Trött på att bli överskuggad av min bror.. Usch, jag äcklas av mig själv när jag stör mig på hans framgång... bra betyg, massor av talanger, popularitet.... önskar jag hade iallafall något av det han har... man märker inte att vi är släkt. Det är som om erik fick alla mina positiva sidor när vi föddes och jag har ingenting! ..

Ååååååh >.<, jag är less på att klaga också! ... men jag har inte speciellt mycket annat att göra. Visserligen ser de flesta mig som en otacksam jävla gnällkärring, men jag ser tyvärr inte speciellt mycket att vara tacksam över längre...

Skolan började i Onsdags.... Kanske har skrivit det?, men jag minns inte...

Jag åkte dit, var där, åkte hem, sov i ett dygn och sen har jag varit hemma sen dess..

Och nu är allt precis som förra året igen. Förra året då jag satt hemma hela dagarna, ensam hemma, medan pappa var på jobbet, erik i skolan, vännerna i skolan, ja... Så jävla sär jag känner mig, helt jävla otroligt...

och det är EVK på torsdag, och BUP imorgon. Jag vill inte att det ska bli som det var förra året, med hemundervisning, åååh >.< jag orkar inte... visserligen vsr det bara 3 ämnen jag hade, men vek som jag är så orkar jag inte..

Exakt samma som förra året... förutom att nu har jag nästan inga vänner kvar att bli osams med om skolan heller. Alla vänner som säger "men du kan ju inte vara hemma förevigt", "men gå till skolan" ... Förstår ni inte? Hur jävla roligt är det på en skala att gå till ett ställe man hatar mer än allt annat, fyllt med folk som ropar "emo" och liknande efter en, och i princip inga vänner..? Varför ska jag ens gå dit?! Jag vet ändå inte vad jag vill gå på gymnasiet. Jagkommer gå IV i sundsvall, där pappa jobbar. Fan.. ingen jävla framtid har jag heller. Allt jag kan är att klaga, klaga, klaga, förstöra, tjata. (men så jävla skönt det är att skriva ur sig sånt här man knappt kan säga till någon alls)

... snart går jag omkring med skyltar som det står "ÄLSKA MIG" på och tar emot kärlek av vem som helst som inte dömmer mig efter mitt utseende... *suck* ...

Nu ska jag sluta klaga och lägga mig i sängen igen... godnatt...

... hopplöst...

Okey... nu har jagi nte skrivit på ett tag, men diverse saker har kommit ivägen.

Först och främst hade vi stockholm, (vill säga att det var 13e till 15e Augusti) med Mille, JImmy & Dennis. ^^ Det var det roligaste på länge... Lite småtjafs hit och dit men inget allvarligare.

På Måndagen tog vi tåget från hudik vid 7, jag intog min plats brevid mill ^^. Sov en liten bit av vägen... annars musik, som vanligt.

Väl framme i Stockholm, vid halv 10 tror jag, åkte vi direkt ut till Fittja där milles syster bor, släppte av väskorna, pratade en stund med Helena, och åkte sedan tillbaka in i stan. Det första vi gjorde var att gå till buttrix och köpte en ögonlapp till mig xD. Jag hade ögoninflammation. :p

Sedan så... vinglade vi väl omkring i stan tills klockan var någonstans mellan 3 - 5... Sedan åkte vi hem, jag la mig och sov direkt och sov hela natten.

På Tisdagen vaknade vi, gjorde oss i ordning, var ute från Helenas lägenhet vid... ja, 11 någon gång vill jag säga. Kanske tidigare.

Under natten hade jag lyckats dra på mig lite feber också, men ingenting kunde stoppa mig i Tisdags: vi skulle på gröna lund! :D Isis är i lycka!

Ja, vi tog djurgårdsfärjan ut till gröna lund, var där en stund innan de öppnade, vid 12. Efter en stunds väntan var vi inne med varsinna åkband, och herrejisses vad jag älskar gröna lund! <3

Vi började åkandet med en gammal tradition of mille's, den vanliga karusellen. Inte jättespännande, men ett måste.

Sedan bar det av... Bläckfisken, jetline, vilda musen, kvasten, flygande mattan, skeppet, kärlekstunneln, blå tåget, spökhuset, extreme... Allting var otroligt underbart. <3

Vi var där till ungefär 20 över 9 på kvällen, och efter att ha suttit och försökt tigga på oss en biljett till simpsons-lotteriet gick vi tillbaka till djurgårdsfärjan.

Väl på fast land igen stannade vi för att jimmy skulle köpa en hamburgare till mig, som vid det här laget hade 11 kronor kvar... Jag satte mig ner vid en trapp, jag kände mig lite snurrig efter att ha fårr hjärnan omskakad hela dagen och jag redan hade feber...

Vi satte oss på tunnelbanan och jag mådde så illa att jag höll på att kräkas, och till råga på allt så kom två über-stockholmsfjortisar och satte sig brevid oss. >.> Jobbigt värre, vi fick sitta och lyssna på deras tjatter i en halvtimme tills vi kom till Fittja, där de två jobbiga människorna naturligtvis också skulle av. >.> Hem till helena, in, sova. Godnatt.

På Onsdagen vaknade jag med igenvarat öga, högre feber än jag hade på tisdagen & en skarp smärta i magen. Vi umgicks med Helena och hennes katt gullbritt till 11- 12 nån gång då vi åkte in till stan igen. Vi låste in våra väskor på stationen och flängde sedan iväg för att hitta någonstans att fika. Det tog sin stund, med lite tjafs, men när sen alla fick nåt i magen lättade stämningen. Jag fick stanna flera gånger och sitta ner pga febern.

Vid 16.00 vill jag minnas att vi gick till stationen för att sitta ner och vänta på tåget, som skulle anlända 19:30. Jag la mig på golvet och de andra satt i trappen, och två och två av oss gick iväg ibland för att köpa diverse småsaker.

När klockan blev 19:00 kom vi fram till att vi borde leta rätt på spåret vårat tåg skulle gå ifrån, och såklart så hittade vi det inte. Efter lite tajfs om det så hittade vi det, men när  vi suttit och väntat ett tag så sa den där jävla kärringen i högtalarna att de hade bytt spår. ... Som tur var hade de bara ändrat det till spåret intill, och tåget vi skulle åka med stod redan inne på spåret. Så vi gick på, letade rätt på våra platser, som visade sig vara i en egen liten "kupé". Glada över att inte behöva bli störda satte vi oss vid våra platser, som sedan skulle visa sig vara precis intill en toalett (...) och började lyssna på våra mp3spelare. Jimmy satt brevid mig, jag snyltade på hans ben och han snyltade på min musik hela vägen. Mille satt brevid dennis och de snyltade på varandras kroppar (xD) hela vägen.

I gävle stannade vi för att byta till x-tåget, och som tur var behövde vi inte vänta i mer än en kvart på det nya tåget, men fyyyy faaaan vad kallt det var! Jag höll på att skaka ihjäl där... Men när väl tåget kom igen så började jimmy & jag snylta på varandra & mille & dennis snylta på varandra.

Väl i hudik stod pappa och väntade på mig, och fan vad glad jag var att komma hem. <3

Vi åkte hem och jag la mig och sov direkt.

Under de följande dagarna hade jag hög feber och ögoninflammation så jag knappt kunde se. Jag låg i soffan och kollade på filmer hela dagarna, kände mig som en fisk på land, hallucinerade och kunde knappt gå. Det var väl inte direkt förrän på Tisdagen jag vart någorlunda frisk, och då var det dags att åka tillbaka till bup.

Att komma tillbaka gick väl ganska bra, vi pratade inte så länge & inte om så mycket.

I onsdags var det den första skoldagen... Det var hemskt.

Först var det någon slags samling, trodde jag skulle sitta själv men det behövde jag inte... Var med Bea & Carro den största delen av dagen... är tacksam över att ni finns där, men jag kände att jag inte riktigt hörde hemma där...

Vi bara satt och pratade ända fram till lunch, och efter lunch var det någon slags tävling mellan ansvarsgrupperna, jag vet inte riktigt vad de gjorde... Jag gick ut, satte mig under ett träd och stirrade istället. Allt kändes hemskt. Jag kände mig ensam, uttittad, hatad, ja...

Efter ett tag kom Anna-Kristina ut och frågade varför jag inte var med, och jag sa att jag varken ville eller orkade, och att jagi nte hade någon ansvarsgrupp ens en gång. Hon sa åt mig att sitta och ta igen mig en stund och sedan gå och vara med Carro's grupp, för de såg ut att ligga bra till i tävlingen. -.-

Hon hann knappt vända ryggen till innan jag började gråta. Vad fan, är det ingen som förstår nåt alls på det där stället?

Iallafall, jag torkade tårarna och gjorde som hon sa... Eller, jag försökte, iallafall. Jag gick för att leta efter Carro och hennes grupp, men Bea hittade mig först och vi letade efter Carro ett tag, men hittade henne inte. Och Bea hittade inte resten av hennes grupp, så vi gick ut och satte oss ett tag... har jag för mig..? ^o)

Aja, vid 3 var det dags för prisutdelning. Carros grupp vann inte, men de som vann fick glassar :( Då blev jag ledsen. Turligt nog känner jag en av dem i gruppen som vann så lite glass fick jag iallafall. ^^

Ja, sedan satt jag med Hanna ett tag innan bussarna kom... Har saknat dig.

Men Hanna bor inte i Jättendal längre, så vi åker inte samma buss hem. -.- Dumma ._.

Ja, jag klev på bussen, blev kallad emo av några småsjuor (-.-) och lyssnade på musik.

När jag kom hem från skolan gick jag direkt och tog en glass för att inte kollapsa, gick sedan upp och babblade ett tag med mamma... var på jättedåligt humör och kände bara för att gråta.

Jag trodde verkligen att det skulle kunna gå lite bättre nu... Men nejdå, såklart inte, jag är för svag för att ens klara av en dag. Är så jävla besviken på mig själv, och det känns som alla har missuppfattat allt. Allt känns bara fel... >.<

Pappa kom och hämtade mig och zappen hos mamma efter en halvtimme eller något. Fortfarande på dåligt humör fick jag beskriva dagen för pappa ännu en gång, och sedan gick jag upp på mitt rum och la mig och sov.

Några timmar senare väckte pappa mig, jag kravlade mig ner för trappen och tvingade mig att äta, gick sedan upp på mitt rum ígen och sov vidare. Vid 22.00 vaknade jag igen, satte mig vid datorn en stund för att äntligen kunna se lite på vänner... efter två timmar tröttnade jag och gick och la mig och sov igen, sov hela natten. Helt otroligt vad trött jag blir av en skoldag... >.< vill inte vara såhär. Vill kunna gå i skolan som vem som helst annars :( Jag menar, jag vet folk som mår dåligt, många, men de klarar fortfarande av att gå i skolan? ... vad är fel på mig?

Igår behövde jag inte gå till skolan, och inte idag heller. Jag har bara legat i sängen hemma, inte ens kommit ur pyjamasen och kollat på vänner... och imorrn lär bli lika dan.

Aja, nu har jag skrivit onödigt mycket... tror väl knappast att någon orkat läsa allt.

På Torsdag är det EVK, btw, får väl se vad de bestämmer om min skolgång då... men aja, godnatt...

Tisdag 

Jag var hos mille idag. Vi typ... ja, jag satt i hennes säng ett tag, medan hon städade sitt rum xD Stackarn...

Vid typ... 5 tror jag det var, så kom Gabriel & Björn! :D Det var roligt!^^ Jag kommer inte ihåg vad vi gjorde först... vi bara satt och pratade tror jag. Efter ett tag kollade vi på Tillbaka till framtiden, übermys^^ 

Mille bakade sedan cupcakes åt Björn, som satt och snyltade vid hennes internet under nästan hela bakandet XD Haha.. XD 

Sedan var det typ 28 grader i köket så vi gick ut och gick. (kl 12 på natten)

Och det var nog... det mysigaste i hela mitt liv. Nog om det. XD

Vi gick hem, satte oss på milles golv, släckte alla lampor, tände ljus, drack cola i vinglas, lyssnade på Manson och åt Milles nybakade cupcakes ^^, Übermys igen! :')

Sedan... kollade vi på natt på museet! ^^ Det var också mys. xD Allt var mys.

Mille & Björn somnade sen, jag & Gabbi låg vakna till typ.. 7-8-9 någon gång. :p

(lungt den underbaraste natten i mitt liv, för övrigt)

Onsdag

vi vaknade någon gång vid 11 eller 12, har jag för mig, och Gabbi & Björn åkte hem vid 1.. ._. Dåligt.. jag och mille låg och pratade & lyssnade på musik & annat tills jag åkte hem, och väl hemma hände det inte ett skit mer den dagen. Förutom att jag låg och läste sista harry potter på engelska tills det var 30 sidor kvar, men sen orkade jag ingenting mer. xD 

Idag, Torsdag

Mammas jobbarkompis har en katt som fått kattungar, och våra kusiner ska få två av dem. Så, idag fick vi hem två små übersöta kattungar som vi ska ta hand om tills på Lördag, då släktträffen är... Så underbart söta de är! 

Gabriel åkte till Frankrike idag.. .__. mardröm.. jag saknar honom...

Aja, mer än så har jag inte att säga om den här dagen.. lite halvdryg, sådär.. 

ur ett samtal med en av mina bästa vänner:  " jag vill bara sova tills jag dör.. en drömlös sömn..
och sen kan döden väcka mig och jag känner mig helt utvilad och ny, sen berättar han vad som kommer sen, och det är allt jag nånsin önskat mig.. det är himlen.. sedan berättar han meningen med livet, som jag frågat alla så många gånger..
sedan säger han att jag gjorde bra ifrån mig i livet, att jag inte är så värdelös som jag trodde. att jag gjorde bättre ifrån mig än de flesta... och att allt kommer ordna sig
inga mer tabletter, inga mer rakblad, inga mer fejkade känslor, inget mer för att ge mig illusionen om att må bra
 inga mer samtal med "förstående" vuxna, inga mer små små ord som sårar en, inga svek och inga avvikelser... allt som det brukade vara... att inte behöva passa tider, att inte behöva någonting som man måste göra varje dag i ett normalt liv..
att jag kan få sitta för mig själv, vid en strand och sjunga för mig själv.. jag vill inte ha det såhär längre
kan du lova att det blir så..?"  Det kunde han inte... jag vill inte det här mer. 

Jahopp... tappade sugen ganska direkt med blogg. Men nu ska jag försöka bättra mig igen...

Idag har jag vart med Ange, hela dagen. Gick upp halv 12 imorse, riktigt ovanligt för att vara jag, och åkte och hämtade Ange innan vi åkte till morsvika med mamma. I morsvika var vattnet jättevarmt... men det tyckte inte Ange >.>

Hopp, efter vi badat så låg vi på stranden i en oändlighet, skönt som fan. Sedan åkte vi hem och åt, och jag och ange gick sedan ner för att kolla på den otroliga vandringen ^^. Älska den filmen, men gråter alltid på den :P Den är ju så sorglig.

Hm, Ange stackarn mådde inte nå bra alls någon gång idag... håller på att bli sjuk..

Efter den otroliga vandringen kollade vi på Edward Scissorhands, ÄLSKA! Helt underbar film...

Och efter det, skulle vi försöka kolla på lite olika filmer på tv-links, men det funkade inte... jag lyckades sabba laddningen flera gånger >.> Sämst som man är...

Jahupp, erik kom ner och pratade med oss efter ett tag. Sedan började vi spela lite olika spel, och det slutade med att jag försökte spela Liero med Ange... xD Men Ange var nästan helt ny till Liero, så... Efter ett tag gav hon upp, och ville se på medan jag och erik spelade... Han vann >.> Ovanligt, så jävla dålig jag är på spel. Sedan spelade jag & erik Worms också, förlorade där med... som vanligt...

Och nu sitter jag här, Ange har gått och lagt sig, hon ligger på en madrass här brevid mig i mitt rum och stör sig säkert massa på mina tangentklickningar... ^-^

Mår ganska så jävla dåligt... har inte tagit min medicin än, (zoloft) men iallafall. Imorse när vi åkte till morsvika, så tänkte jag att jag fått en paus från att känna mig så jävlahopplös jämt. Det kändes som det.. Men nu känns allt som vanligt igen. Det är som om lyckan är på baksidan av mmin hand, jag kan varken se eller nå den men jag vet att den finns där. Jag känner den.

Jag orkar inte vänta på att bli lycklig, inte nu längre. Fan, allting... ja...

ska tillbaka till bup nån gång nu i Augusti. Det ser ut ungefär såhär, framöver...

Imorrn, Tisdag - Jag ska till Mille och vara med henne, Gabbi och Björn.. Massa roligt, men är rädd för att de inte ska tycka om mig också, av nån anledning...

Onsdag - Vakna hos mille, sedan åka hem och ta det lungt...

Torsdag - Gabbi åker till Frankrike... Han ska vara borta en vecka, kommer fan sakna ihjäl mih ju D:

Fredag - Min moster, min kusin, min kusins man och deras två småbarn kommer hit och ska bo här... >.> Det är väl ganska roligt att träffa släktingar, men... Jag blir så irriterad och arg när jag inte har någonstans att gå när jag är ledsen.

Lördag - Släktträff här hemma i Jättendal för första gången på... säkert 10 år :s. Och, älskar släktträffar, men jag kommer bli så jävla... jag vet inte. Jag kommer känna mig instängd.

Söndag - Förmodligen städa efter släktträffen eller nå... Sedan på kvällen, packa.

Måndag - Åker iväg kl 7 på morgonen med Jimmy (dexter), Mille & Dennis till Stockholm! ^^ Det ska bli massa roligt, det med, ser fram emot det. Men är lite nervös också (allltid detta men...) Alltså tågresa större delen av dagen, sedan hem till milles syster i Fittja xD.

Tisdag - GRÖÖNA LUUUUUUUUUUND!! Älskade älskade älskade gröna lund. <3

Onsdag - Gå på stan, åker hem hit igen 19:30 på kvällen...

15 - 21a Augusti - Någon gång då ska jag tillbaka till bup igen...

22a Augusti - Skolstart. Herregud... Jag vet inte hur det ska gå. Jag hade hemundervisning halva åttan, det gick bra, men jag hade bara tre ämnen och jag klarade knappt av det. Förstår inte hur det här ska gå bra... jag har inga vänner kvar på skolan... Visserligen har jag ungefär tre stycken, men de umgås mycket med andra folk och jag vet inte om jag klarar av det... Nästan bara folk som hatar mig kvar på skolan.

Varför måste allting kännas så jävla hopplöst?! ... Blir galen på det här. Fan vad... ja... nu ska jag sluta skriva.. ahr skrivit så mycket redan..