Det här är så våldsamt icke-tillfredsställande att det knappt finns ord för det.

I helgen var det ett helt år sedan vi flyttade till Hudik, blev det som jag trodde? Aish, in all honesty så minns jag inte direkt så mycket av det där längre. Haha, om jag bara hade kunnat tro det för ett år sedan... 

Så, nästa helg är det uppenbarligen ett år sedan jag flyttade till Sundsvall, känns jävligt trist att jag inte bor kvar där, om jag ska vara ärlig. Eller ja, okej, jag bor hos Tina, fortfarande, men...

Om jag minns rätt så börjar skolan den 24e, på måndag, om en vecka, och det är ju... Ja, inte tillräckligt med tid för att jag ska hinna komma på vad jag vill göra med resten av det här året, och början på nästa. Mamma och pappa säger jämt att jag inte ska oroa mig så mycket över det, för att skolan inte är allt - men hur kan det inte vara det? Det är den om är ens vardag, det är den som avgör större delen av ens framtid? 

Sure, jag har aldrig levt förut, så jag kanske inte kan uttrycka mig, men... Gosh, jag har verkligen obsessat över det här så länge att det verkligen inte finns mer att säga vid det här laget. Jag har stressat sönder mig totalt och nu kan jag knappt fundera mer.

Att sitta hemma hela dagarna utan rutin har verkligen satt sina spår... Jag känner mig så jävla borta och overklig hela tiden, så som jag brukade känna mig ibland förut. Very obra.

I helgen åkte jag, Erik och Julia hem till pappa, var första gången Erik var med sen, jag vet fan inte när. Han har varit i Luxemburg i en månad, så... Aja, jag trodde i vilket fall att det skulle bli massa skönt att få komma hem till Jättendal ett tag och bara vara, men det första som hände var såklart att Tina och mamma bråkade. Igen.

Sommarlov är det bästa som finns, men ärligt talat, jag önskar att september kunde komma nu, så jag får komma tillbaka till bup. Alla runtom mig gör en massa planer och förväntar sig att jag ska hoppa ombord, då jag inte känner någon speciell lust till någonting alls. Det är svårt att förklara, såklart, men... Jag är väldigt trött just nu ska du veta, vet knappt vad jag skriver. Uhm.

Ja, en liten uppdatering, för ovanlighetens skull - har nu skrivit 3 inlägg den här månaden. Om man jämför med Augusti förra året då jag skrev 35 inlägg så är det ju ganska patetiskt, men jag tror jag vet varför. Förra året var det jobb hit, flytt dit, du vet, det hände så mycket. Just nu händer det _ingenting_ och jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Dikter däremot har det blivit gott om - räknade alla jag skrivit innan jag skrev det här men, säkert att jag kommer ihåg ett tal så länge. 34, 35 kanske? Sen i mars - nånting jag är lite stolt över faktiskt.

Ah well, trött som en jävla åsna nu, borde verkligen sova med. (03.30) Godnatt, folket. 

 

Sania

22 augusti 2009 14:54

Det är synd att du inte bor kvar i lägenheten... Jag hoppas att vi ändå kan ha skoj relativt ofta!

http://cowboyguy.blogg.se

 

:)

24 augusti 2009 12:23

Hallå din lilla åsna!
Åsnor är väldigt positiva och mycket värdefulla djur...så det passar på dig. Har du skolstart i dag??? Spännande!Nu måste du uppdatera. För mig känns det som om jag skolkar, vara hemma så där på en vardag.. Konstigt!!
Den positiva energin ökar för varje minut, Isa är värdefull!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...