Hopplöst, bara så jävla hopplöst... fan... FAN!!!! Fatta, förstå nån jävla gång, det går fan inte att ha det såhär längre - JAG kan inte få finnas! Gör om mig till någon annan! Fan, jag VILL INTE!!!

Det känns som jag har så mycket som pågår just nu att jag bara vill skrika åt allt att stanna, men det är egentligen inte så mycket som händer, för hela tiden sitter jag ju bara hemma och har massor med tid att fundera på allt det här?

Det känns som alla jag tycker om är påväg att glida ur mina händer  medan de jag inte vill veta av bara försöker klösa sig närmare mot mig. 

(8)Perfect world... du vet vem du är ,_,

Vi kom hem från Polen i...lördags. Orkar inte berätta så mycket om det, är det nån som vill veta mer så får de väl fråga mig personligen eller något.

("I used to think that I was strong, until the day it all went wrong, I think I need a miracle to make it through" )

Det som lämnade störst spår hos mig var Auschwitz... oväntat. Det är knappt så jag orkar skriva om det, men jag känner att jag behöver det. 

(I don't know what I should do now,

I don't know where I should go...)

Klart jag visste att det skulle vara hemskt. Självklart. Men så hemskt som det var... nej. Jag vet knappt vad jag kan säga- jag höll på att svimma när vi var där inne. Och sen vi var där har jag knappt slutat tänka på det, var rädd idag när jag var ensam hemma, ensam för första gången sedan Auschwitz. Ja, jag mår så jävla dåligt att jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. Vad jag ska säga för att kunna förklara den här känslan jag har nu, hur jag ska kunna beskriva... hur jag ska kunna säga något alls.

Jag kan väl börja med det här, att för första gången i mitt liv så känner jag mig ensam. Och nånstans inom mig vet jag att jag inte är det, det finns iallafall massor med människor där som säger att de finns för mig och det gör de visserligen, men jag vet inte... alltså, jag vet inte varför jag känner såhär heller. Säkerligen helt ogrundat... men jag vet inte. Jag vet fan ingenting... 

Allting har känts så otroligt meningslöst sedan Auschwitz, alla dessa små saker i livet har slutat spela någon roll... musiken känns som den inte har någon melodi längre, texterna är tomma och meningslösa. Att ens vakna och klä på sig, äta känns helt betydelselöst. Alla dessa tusentals, miljontals människor som dog.. hatet som fortfarande finns och dödar... det äter upp mig, precis som dem som mördas. Jag vet inte om det är ett bra sätt att beskriva det men, det är så det känns... Det skriker inom mig och jag vill ta bort det. Jag vill sluta bry mig. Jag vill inte känna mer. Jag orkar bara inte med detm er. 

Och på samma gång känns det som om jag hittar mig själv. Ska åka och klippa mig till helgen, färga håret och så, jag vet vad jag tycker om nu och en del saker jag vill göra, jag vet hur jag vill se ut. Men jag orkar bara inte göra något, jag vill inte mer. 

Nu åker jag och Petra och svenska/engelskagruppen till Polen. 8D Ska åka buss i ungefär 4 timmar idag, till nynäshamn, sedan färja till nåt-konstigt-i-polen, sedan buss i 12 timmar till krakow. X_X Men det ska bli skoj, ska till auswitch och på nåt jättebadhus och massa. ^^

Ses om en vecka :*

GAHH!!!!

Jag blir så jävla irriterad så jag tror seriöst att jag kommer bli galen DDDD: Johannas jävla kompis Felicia går in på min bilddagbok, en timme senare går jag in på hennes, och hon skriver " men  , kul å kolla mina bilder elr ? du sprider bara dina varelser ."

First off, vad-fan-i-hela-jävla-helvete?! X___X

För det andra, hur kan hon...hur hon hon liksom tänka att det är okej att gå in på min men jag får inte gå in på hennes?! Vill hon nu inte ha någon besökare så kan hon fan sätta dit gästlösen, inte ha någon bilddagbok över huvud taget eller helt enkelt strunta i mig så jag inte har någon anledning att gå in där.

För det tredje, LÄR DIG HUR FAN MAN SKRIVER!

För det fjärde, vad betyder "du sprider bara dina varelser"? Vad i helvete? Finns det ens något som heter så? X_X

Johanna kan jag förstå, faktiskt, även fast hon nu vänder på sanningen massa, så ska vi föreställa vänner och jag vill inte bråka med någon jag ska vistas i samma rum som vare dag. Felicia och jag däremot känner inte ens varann, vad fan ska hon hacka på mig för?! :s 

Jahapp... Idag vart det ingen skola, mådde massa dåligt på morgonen så det var lika bra att stanna hemma, men sen har jag börjat må bättre nu på dagen och nu känns det inte ens. Så, jag missade repningen idag ;__; GUH. Nästa är på Torsdag, det känns länge... Och jag har massa abstinens efter Battlefront. x_X 

Imorrn har vi musik i skolan, yay... Hoppas man kan få jobba lite med Our Farewell för första gången då.

Börjar så smått att lära mig att säga ifrån mot mina vänner också, när jag tycker att de inte beter sig. Antar att jag kan säga tack till Johanna för det. 

Nu har jag halsbränna och det gör ont som satan i hjärtat, irriterar mig på alla kläder och det faktum att jag knappt alls är trött. Irriterar mig på nästan allting.. för ett tag sen insåg jag hur mycket klockan vart och då vart jag också irriterad. Vad fan, hur ska man klara skolan såhär?

Jag har en sak som nöter massa i mitt huvud men jag klarar inte av att berätta det för någon... både för att jag inte vet hur jag skulle uttrycka mig och sen vet jag inte riktigt om jag vill att någon ska veta... Så... om jag verkar otillgänglig eller mår dåligt till synes utan anledning så.. finns det minst en sak...

 Så jävla underligt det här med Johanna nu alltså. Jag bryr mig inte om ifall hon läser för jag tänker inte skriva något här som jag inte kan stå för eller någonting taskigt på nåt vänster för jag vill vara hennes vän, det gör jag faktiskt.

Efter utbrottet hon hade i Torsdags har hon sagt förlåt och att hon ångrade det hon hade gjort, hon sa att hon var förvånad över att hon hade använt sånt språk till mig. Det sa hon över msn i söndags och det har jag konversationsloggar på.

Men nu helt plötsligt så säger hon att hon inte kastat nånting på mig, fastän Eva stod precis brevid, hörde det som jag har sa och det Johanna sa och såg att hon kastade den där jävla korgen på mig. Hon säger att hon inte rev ner bokhyllan med flit, fastän både jag och Daniel stod ute i korridoren och såg henne sträcka upp handen, ta tag i kanten och dra ner den i golvet. Hon säger att hon aldrig kallat mig, Petra eller Ninni för hora eller fitta eller nånting, även fast vi kan komma ihåg minst ett exempel på det. Och hade hon inte kallat mig för något, vad menade hon då med att hon var "förvånad över att hon kunnat använda sånt språk mot mig"?

Och bara för att jag, Petra & Ninni mår dåligt över att hon har betett sig som ett svin mot oss och vi pratar om det så frågar Johanna "har ni bildat nån klubb eller nåt?" 

Ninni hade laddat upp på bilddagboken och skrivit lite om vad som hade hänt i Torsdags, är det så konstigt? Hursomhelst så vart Johanna jättearg, och hennes kompis Felicia (som btw jag aldrig nånsin har träffat) började skriva massa till Ninni att hon var skabbig och äcklig och att hon skulle sluta skriva skit över internet (logik på högsta nivå!). Så förklarar jag för henne, vad får man för svar? Jo, sånt som äckeljävel osv. Vi pratar ett tag och hon påstår att jag har skrivit skit till Johanna. Jag skriver att jag inte har gjort det, för jag vill vara hennes vän och jag älskar henne, men jag är bara så jävla förbannad! Men jag vill lösa det. Så frågar jag vad jag har skrivit till Johanna, då skriver hon bara "skaffa ett liv".

Borde det inte vara förbjudet att vara så extremt jävla... falsk? Nu påstår Johanna att VI vrider på sanningen, men vad fan gör inte hon då?! Först står hon för det hon har gjort, och sedan helt plötsligt så säger hon att VI ljuger och vrider på sanningen... Åh, vad fan, jag har tillochmed konversationsloggar från när hon stod för det hon gjorde...  suck för att alla ska behöva vara så jävla bråkiga och ljuga och hålla på hela förbannade tiden! Manvet ju knappt själv vad som är upp och ner snart..

Nu räcker det fan med dig. Jag fattar inte hur du kan!
Vi har funnits där för dig, jag har funnits där enda sen jag träffade dig för första gången, vid skolstarten. Jag har ställt upp, jag har lyssnat, och jag kan medge att ibland gör du saker som irriterar mig, det vet du själv. Och ibland har du kunnat bättra dig.
Den senaste tiden har du fullkomligt krossat min koncentrationsförmåga i klassrummet, du har skrikit, överreagerat och bara jävlats med allt och alla, smällt i dörrar när du inte fått som du velat och kastat runt saker hit och dit. Du vet att jag mår skitdåligt när folk bråkar, att ens vara i samma rum som en som är irriterad gör mig obehaglig. Men jag har stått ut med allt du kommit dragandes med, jag kanske har sagt ifrån ett par gånger, men jag har respekterat att du är som du är och att du har det svårt.
Men det du gjorde idag, det tar fan priset. Och jag hoppas och tror inte att du inte förstår varför jag är förbannad på dig. Allt jag kan säga är att jag tycker att du borde börja tänka på konsekvenserna av sakerna du gör, du måste inse att du inte kan kalla allt & alla för fitta & hora och smälla i dörrar och skrika och kasta saker, för en del kanske inte är så villiga att förlåta dig bara för att du ber om ursäkt sedan. När det händer varje-jävla-dag, då får man fan nog. Jag vill inte höra en enda gång till från dig att jag ska hålla käften, för när du får mig att må dåligt, då har jag rätt att säga ifrån. Jag har aldrig gjort dig något, jag har aldrig kallat dig för saker och jag har aldrig svikit dig, jag har stått ut och lyssnat och funnits där för dig och förlåtit dig när du har betett dig illa, även fast jag inte var helt okej med det du gjorde. Jag älskar dig, och du är en av mina bästa vänner, men jag är så förbannad på dig nu så du kan inte ana det! Och den här gången, då lovar jag dig, att det kommer krävas mer än ett "förlåt, jag menade det inte" för att jag ska förlåta dig.
För tills du har lärt dig hur man beter sig mot de som finns där för en, de som älskar en, de som ställer upp för en och de som vill hjälpa en, så är det bäst att vi håller oss borta från varandra.





Jävligt underlig dag idag i skolan... humöret skiftade ungefär 11 miljoner gånger. Men det har jag redan skrivit hur mycket som helst om, så jag skippar det.
(Tack, Ninni, Petra, Kristin, Eva & Camilla för att ni fanns idag, och att ni finns alltid annars. I love you guys. <3)

Efter skolan repade jag med Sweet Billy, vi nötte The nobodies & Sweet Dreams - Marilyn Manson, och våran egen låt Belief (every shade of the heart). Så jävla skoj, jag blir så jävla glad av att spela med Sania & Terese... Lycka i form av bas & sång. Sweet dreams tyckte jag gick så bra och var så kul att spela idag att jag började skratta när jag sjöng. Det har nog aldrig hänt förut. ^^
Mja, sedan har jag varit ensam hemma, mamma är på jobbet och erik var i stan, så jag har suttit och spelat lite bas, sjungit och kollat på gamla Lost-avsnitt. Kärlek. <3


Carry my heart around like a squeeze toy
And wear my feelings like a fragile necklace
Leave my thoughts in the sun and let them burn

Burn the inside of my mind
Burn the evidence of our existance
And burn the last piece of our bond

Burn it all and spare me the memory
of all the years I wasted
on a friendship that expired on the very first day
Skriven av mig, och jag behåller den. -.-'

Imorrn kommer vara den svåraste dagen på länge. Det är ett år sedan jag berättade för Alex och man kan väl säga att vi blev tillsammans. Jag har ärligt talat aldrig älskat någon lika mycket som henne och jag behöver bara tänka på att jag kunde hålla hennes händer i mina så vill jag gråta. Jag kommer inte över det, jag gör bara inte det...

Idag var jag på bup... Var massa trött så fick sluta iallafall 10-20 minuter tidigare.. vart inte så mycket sagt men efter det så vart jag såklart deppad som satan, och det höll i sig resten av dagen...

Jag har någon slags rivande ångest i mig men jag vet inte varför, jag vet inte vad jag ska göra eller vem jag ska vända mig till. Jag har ingen aning om varför jag mår som jag mår och jag har ingen aning om vad jag ska säga för att beskriva det... Jag känner mig som en värdelös, risig jävla trasa och jag vill bara sova, även fast jag inte är trött. Jag vet inte vart jag ska ta vägen... jag vill bara inte det här, och det kan väl knappast bli bättre om man inte ens vet varför man mår som man gör? Jag vill inte, och jag klarar det inte... jag-vill-inte!

Imorrn är det kortdag i skolan och sedan ska vi (sweet billy) åka och repa i Gnarp... funderar på att skriva en låt om själva dagen imorgon och känslan som river i mig och tankarna som bränner i huvudet... men jag vill inte göra det idag, det får bli imorrn... kanske på spelningen tillochmed.

Jag vill inte ens veta hur jag kommer må den 13e... då alex & jempa blev tillsammans.. då ska jag sitta i en buss från skolan ner till nynäshamn och sedan på färja till polen... Jag vet inte vad som ska hända med mig nu..

Jag vet inte hur jag mår. Jag vet inte vad jag tänker på... Nånstans i mitt bakhuvud vet jag att snart kommer jag måsta ta itu med allt. Snart kommer jag behöva följa med mamma och erik och kolla på en ny lägenhet, snart kommer pappa börja göra om sitt hus, snart kommer skolavslutningen och snart kommer skolstarten igen. Snart händer allt. Och inom ett halvår kommer jag att ha gått igenom så himla många miljoner tankar och känslor och jag kommer att ha tappat tusentals tårar och jag kommer ha haft så många ångestattacker och velat dö... oräkneliga gånger. Jag vet inte ens hur jag ska tänka på det, hur jag ska reagera eller känna. Jag vet inte ens riktigt vem jag är just nu, jag vet inte vad jag vill eller hur jag vill vara, vilka jag vill ha i mitt liv och vilka jag inte vill ha där... Känner mig ovanligt (!) asocial.

I Onsdags åkte jag till Sania och var med henne och Terese till i Torsdags. Vi hade så jävla skoj! Vi åkte in till stan vid halv 11 och vi köpte massor med hårfärg och smink, plus att vi skaffade Sweet Billy-tröjor som jag ska hämta hem imorgon. :3 Massa skojs.

När vi kom hem så skulle vi först bleka Sanias hår, det fäste inte för fem öre. Så, vi gick och åt istället; makaroner och tacoköttfärs in my <3. Senare gjorde vi försök att färga Sanias hår rött också, men det fäste lika lite som blekningen.. synd... På mig däremot fäste det galant och nu är jag rödhårig. :3

Resten av kvällen kollade vi på Saw & var nytta, åt frukter och nötter och alkoholfri cider, insvepta i täcken och med många kuddar på madrass och i soffan, blir det bättre än så? :3 Och när filmen tog slut så piercade jag mig tre gånger i varje öra, och så piercade jag Terese 2 gånger har jag för mig... Och sedan vart vi kreativ och gjorde lite musik... Så underbart.

Sania & Terese vart trötta och ville sova redan vid 12 men jag hade vart vaken till 4 dagen innan, så... Vi låg och pratade ett tag men de somnade kanske vid 1, och jag försökte men ju längre tiden gick desto räddare blev jag, och jag återupplevde något från min barndom... Jag låg hur länge som helst och vart så otroligt rädd, så som jag gjorde varje natt under ett några år förut, 2001 - 2004... Och jag tyckte jag hörde bollar som rullade på ett biljardbord på övervåningen och jag tyckte det gick i de två spiraltrapporna i salen vi sov i... Dagen efter förklarade Sania att de hade golvvärme och det var därför, hade känts bra att veta när jag låg där och svettades och knappt vågade öppna ögonen. Jag väckte Sania och Terese en sväng, men Sania skrek "Nej!" varje gång jag försökte prata med henne (hon mindes det inte dagen efter) så jag gav upp. Jag låg vaken till halv 4 tror jag, sedan somnade jag äntligen. Men, what doesn't kill us makes us stronger, förmodar jag.

Dagen efter åt vi glass hela dagen och kollade på Saw II, Harry Potter & Fenixordern & Shrek. Också massa mys. Mot eftermiddagen gick vi hem till mamma och bakade kladdkaka... Den vart helt ok :3 Sedan åkte alla hem till sig.

Idag när jag kom till mamma så ville mamma att jag tog ut piercingarna ur öronen.. Jag vart sur såklart. Men jag gjorde det efter att hon pratat om nickelallergier och liknande. Men sedan lovade hon mig en ögonbrynspiercing tills imorgon, så imorrn ska vi in och pierca mig! :D Sedan ska vi stå och sälja bröd till polenresan i guldsmeden, extremt spännande, men äh... Vi får iallafall åka till polen i april... 13e tillochmed... min otursdag.