Blir så jävla irriterad! Varför är alla här hemma emot mig?!

Först satt vi hemma hos pappa, då var Erik asjobbig och på mig och när jag sa ifrån så var pappa och Tina på mig. Nu sitter jag här hemma hos mamma och erik är lika jävla jobbig och varje gång jag öppnar munnen så får han och mamma mig att framstå som en jävla idiot. Finns ingen jobbigare jävla känsla för mig än att känna mig underlägsen. >.< Hatar att Erik alltid ska vara så jävla mycket bättre än mig, hur jag än anstränger mig och gör så är det alltid hästlängder mellan oss. Erik:

Spelar gitarr, tväflöjt, blockflöjt, piano och ukulele

Kan sjunga någorlunda

Är populär

Behöver inte tänka speciellt mycket på vad han gör, folk bara fattar tycke för honom

Alla tycker att han är rolig

Han har haft 3 band och är nu med i 2

Är populärare hos föräldrarna, dvs den av oss det alltid pratas om

Är den friske som kan göra som han vill och inte orsakar massa jävla problem för föräldrar och vänner hela tiden

Jag:

Är deprimerad och har social fobi, kan inte åka buss eller betala för något

Har beslutsångest så fort något ska bestämmas

Har ingen koll på någonting

Har INGA talanger - då menar jag inga! Okej, jag älskar att sjunga, och det kanske inte låter lika hemskt som vissa man hör på idolauditions osv. Men inte fan låter det bra!

Har ingen originalitet, är inte rolig, har inte lätt för att få vänner, inte eftertraktad, har ingenting

Det är skillnaden mellan oss, det verkar som om han fick allt och jag fick inget! >.<

Ursäkta att jag klagar men hela dagen idag har bara varit full med såna vinkningar och den känslan.  Och ursäkta att det här inlägget är fullkomligt meningslöst. Klaga inte.

VILL INTE!