Igår hade jag och pappa ett av våra "prat" (igen), som alltid slutar med att jag gråter hejdlöst och han säger att han alltid kommer finnas där. Den här gången pratade vi om skolan...och att flytta.

Allting, precis all-jävla-ting är så förbannat hopplöst just nu

Och idag gick jag inte till skolan... var så förbannat trött igår när jag var där att jag somnade vid spisen inne på hemkunskapen. Så... idag kände jag mig lika jävla trött så det var lika bra att inte kliva upp, och jag vaknade nyss.
Men det här är väl kanske inte den perfekta dagen att vara ensam hemma - det minsta jag behöver är ensamhet. Jag vill till skolan och skratta med Petra och Ninni, och jag vill att Johanna fortfarande ska finnas där.
Visserligen ska jag på avstämningsmöte på bup idag vid halv 3 så helt ensamt blir det ju inte. -.-'''


We sat and stared through those trembling moments
The key was kept on the back of my hand