Fan vad tråkigt allting är! Allt folk har gått och lagt sig (jag har 22 kontakter på msn så det kanske inte säger så mycket men) och jag sitter här och spelar sims på den enda datorn och glor på obefolkade bilddagboken på den andra... är hur trött som helst och borde gå och lägga mig men jag har verkligen ingen lust att sova. Har ingen lust att sitta kvar här och spela heller för den delen...så jag frågar mig vad jag vill göra? Och svaret är - ingenting. Nej, verkligen ingen-jävla-ting duger nu, och den tanken ger mig ett litet sting av ångest som snart kommer att utvecklas till...ja. Jag vet inte.
Jag vill ha någon som sällskapar mig på msn för jag orkar inte någons fysiska närvaro! D:
Jaja...

Idag kom Blue och Violet (mina älskade bandmedlemmar) hit vid mitt på dagen och gav mig gulgröna rosor, de hade vart i stan och köpt dem för att de saknade mig sa de ;__;<33 Lime vart nästan rörd till tårar då kan jag säga.
Annars har jag bara haft extremt tråkigt ensam hemma med en krasslig röst och hängig kropp hela dagen... Hoppas på att få åka och fira Blues födelsedag på Onsdag med henne och Violet i sundsvall. Bio och sedan sova i Violets fasters lägenhet...helt underbart med de 2. <3



Jag känner mig bara... så jävla ihålig och så jävla tom - så jävla oälskad och så jävla meningslös. Vet inte om det är en känsla som har växt sig fast i mig eller vad det är... Jag vill ligga under mitt täcke i tystnaden och vara utan krav, utan krav förevigt. Utan stressade röster som ber mig göra det och det, inga meddelanden eller uppdrag, inget vanligt liv. Jag vill rymma härifrån, jag vill starta om någon annan stans,
men jag vill klara allt det här som man måste för att kunna leva ett normalt liv.
Jag vill överleva men det verkar fan inte gå...när varje steg man tar orsakar mer infekterade tankar.
Varför är det så jävla svårt?