Lägger bara in en dikt jag har skrivit, som jag är underligt självgott nöjd med, och bara för att jag är så jävla förbannad just nu att jag inte kan säga mycket annat.

 Nu när smärtan är förlorad

Och tårarna har tagit slut

Men mörkret håller sig ute likväl som inne

Nu ser jag dig

Ditt riktiga du

Trasigt, förlorat och

bortglömt

Med din brinnande fana på marken

och med brännmärken

över hela din splittrade själ

Med dina tankar

spridda på marken omkring dig

Med dina känslor

rinnande ur dina ådror

Och hela din existens

i en hoplimmad figur

med bara några få bitar som fattas

Du håller ditt huvud högt

Ditt skådespel

Ett sista, desperat försök

att behålla

den sista gnuttan respekt

från den sista människan du älskat

som finns kvar

Bakom dig står kylan

isen

ett monument

från kriget

du utkämpade mot dina sinnen

Framför dig

ett

(till synes)

bottenlöst hål

Och vid din sida finns bara frågan:

är det himlen eller helvetet som väntar dig?

... lägger in den översatta versionen med eftersom jag inte är säker på vilken som är bättre...

 Now that the pain is lost
And you've run out of tears
But the darkness keeps outside aswell as inside
Now I see you
The real you
Broken, lost and
Forgotten
With your burning flag on the ground
and burnt
all over your shattered soul
with your thoughts
spread on the ground around you
With your feelings
dripping from your veins
and your whole existence
in a glued-together figure
With just a few pieces missing
You hold your head high
your act
a final, desperate try
to keep
the last piece of respect
from the last someone you've loved
That remains
behind you stands the cold
The ice
a monument
from the war
you fought against your senses
before you
an
(it seems)
Endless hole
And by your side is only the question
is it heaven or hell that awaits you?

-konstruktiv kritik uppskattas-