Ja, då är ju frågan vad man ska göra, när det enda svaret man får är "jag kan inte hjälpa dig med det". Jag vet det så väl, jag vet så väl att... jag inte kan kräva det av någon, och jag har aldrig gjort det. Men jag har inte ens sagt ett ljud om _vad_ det är jag vill ha hjälp med...

Jag orkar inte vara vaken nu. Jag vill inte ens skriva det här, för inget bra kan komma av det. Så varför skriver jag över huvud taget? 

Jag fattar inte ens hur det blev såhär, jag vill gråta, men det går bara inte, jag vill prata med någon men det finns ingenting att säga... Jag vill sova, jag vill att det här patetiska försöket till ett liv bara ska försvinna av sig självt...

Allting kan inte ligga på mig nu, jag klarar inte av vardagen, hur kan du fortfarande behandla mig som gårdagens rester..? Hjälp, hjälp, hjälp... Jag måste prata med mamma, jag måste berätta att jag får panik av att finnas, jag måste göra något, jag klarar bara inte av det här!

VARFÖR SKRIVER JAG?

 

Sania

11 juli 2009 12:28

Jag känner att jag inte kan hjälpa dig för att jag inte kan sätta mig in i hur du känner. Men om du tror att det är för att du inte berättat vad jag ska hjälpa till med så är ju det enda sättet att ta reda på det att berätta?

Och, ja. Du borde berätta för din mamma. Jag tror att allt skulle bli mycket bättre om du först berättade för alla hur du känner, och sen accepterade att det kanske aldrig går över helt och att du aldrig kan klara av alla saker som "normala" människor gör. Men det behöver inte stoppa dig? Du kan ha ett underbart liv om du kämpar...

Alltså, som sagt så vet jag inte vad jag snackar om. Ta inte illa uppp om jag int riktigt förstår, för jag försöker ._. (hjärta)

http://molybdenum.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...