"Don't be surprised. I care about you alot, so... Even if you don't believe me, I do"

Inte förrän de orden kom ut märkte jag hur konstigt det verkar. Bry sig om mig? Vem då? Va? Bry sig om? Jag har aldrig ens tänkt på det någon gång. Att bry sig om mina beslut, eller vilken tanke som just nu rör sig i mitt huvud? 

Ibland kan jag tycka att jag tänker mycket och på det mesta, men ibland är det som att mina tankar släpper bomber som bevisar att jag missat så otroligt mycket. Idag känner jag mig som ett otroligt misslyckande, eller oj, was that a bit too honest?

Det brukade vara så lätt att skriva allt man kände i bloggen, varje smärtsam tanke, men nu känns det som att inget bra kan komma av det. Alla jag bryr mig om som läser kommer inte kunna göra något alls åt det, men spelar det någon roll om de vet hur jag mår? Ingen beter sig annorlunda ändå, ingen kan pausa sitt liv. Ingen kan pausa mitt. 

Jag börjar känna mig så övergiven på må-dåligt-punkten att jag vill hoppa på folk och skaka om dem, skrika åt dem att öppna ögonen och se det bottenlösa stupet som kallas Hösten 2009. Men jag har ingen rätt att känna mig övergiven, för jag har inte berättat än... Ärligt talat så försökte jag. Jag berättade iallafall för mamma om att jag inte klarar av att möta folk på stan utan att få panik. Hennes reaktion var att "vi måste hitta någon på bup som du kan gå hos till hösten", vilket ju är, yay för hösten, men VAFAN nu då?!

Mitt samvete säger åt mig att sluta nu, för det hjälper inte, det hjälper ingen. Hjälper det mig? Ja, det vet jag inte om jag inte gör det, men... Det börjar bli svårt att se folk i ögonen igen, jag tycker inte om det. 

Tankarna når inte fram till känslorna just nu i vilket fall, jag kan lika gärna sluta. Ursäkta om någon känner sig... förolämpad. (När ska jag sluta bry mig?)

 

:)

15 juli 2009 12:11

Bra att du pratade med mamma,men... varför vänta till hösten? Du behöver hjälp nu!
Jag tror på dig, att det finns en god framtid för dig. Isa är värdefull!! Jag önskar att du kunde ta en dag i taget och dina hjärnspöken kunde låta dig vara i fred för en stund. Idag är det onsdag den femtonde, det är bara nu, just nu som existerar, inget sen och inget förr.
Om du kan fokusera så fokusera bara på en sak i en dag. Skriv upp ngt på en lapp, ngt positivt:) Kanske Isa är värdefull! Säg det tusen gånger, minst... eller Isa har en stor inre kraft! Det känns som om man lurar sig själv från början, men fortsätt bara allt vad du orkar. Om inte annat var ironisk, hjärnan uppfattar det som positivt och tror på det du säger eller tänker. Sen ÄT! ÄT! Du behöver massor med näring... för att orka.
Den positiva energin ökar för varje minut! Isa är värdefull!
Jag tror på dig
Kram

 

Alex

15 juli 2009 15:00

Jag kan knappast säga att jag känner dig. Tror inte vi har pratat med varandra ens, men jag läser här ibland och jag tror på dig.
Tycker att du borde få någon på BUP att prata med NU, inte vänta till hösten. För dem kanske det är kort tid men om man mår dåligt som jag har förstått att du verkar göra så är det en evighet.
Visserligen så måste ju de på BUP få sommarledigt och så. Men de borde ju ha resurser att sätta in andra =S Det är väldigt många vet jag som mår sämre på sommaren och då måste ju de kunna få hjälp.

Skickar en kram såhär över internet =)

http://www.beyondfake.blogg.se

 

Sania

15 juli 2009 18:55

Men till hösten är ju bättre än ingenting.. Asså om du vill ha hjälp nu borde du säga det till henne. Och ja... ._. Jag vet att jag är massa glad varje gång vi ses och aldrig typ pratar så mycket om hur du mår. Men det är för att du gör mig så glad varje gång vi ses och för att jag hoppas att du mår bra och kan få glömma allt ett tag. Och när vi pratar djupt brukar det komma av sig själv liksom.

Jag har också problem med folk, dock på ett annat sätt, och inte lika mycket. Det är jättebra att du bloggar och utan bloggen skulle jag inte förstå något alls och det skulle ju inte vara bra...

Vill du att jag ska bete mig annorlunda? För... Jag vet inte... Det är svårt att veta. Försöker finnas där, men det kanske går lite dåligt ._. Berätta hur du tycker? Jag förstår inte *kram*

http://molybdenum.blogg.se

 

Sania

15 juli 2009 18:57

Allt blev osammanhängande och ja... Konstigt. Men jag finns här, jag vill finnas här och när vi väl pratar känns det bra tycker jag.. Och jag önskar att vi kunde prata oftare *kraaam*

Måste börja med tarot igen

http://molybdenum.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...