... Och tänkte på att flytta hemifrån. Jag längtar! Blue är tydligen på ikea idag och handlar, gah vad jag också vill! O:Idag har vi packat undan det sista, typ tvsaker, datasaker och sånt, bleh. Och jag har dött av isolering och saknad! D:Well, förhoppningsvis har jag internet igen på måndag så vi hörs väl då hoppas jag.

Uhl på att blogga på mobilen, jag vet inte ens om det här kommer att synas...men jag hoppas.Jag blir knäpp utan internet och pengar på telefonen!, och det är ganska konstigt att jag kan vara inne här på telefonen när jag inte har pengar... O.o Anywho, igårkväll satt jag och erik och spelade liero, worms, microsoft football och djungeläventyret tills han gick och lade sig XD så går det när det verkligen inte finns ett piss att göra. Sedan jag vaken till 7 på morgonen för att jag inte kunde sova, låg bara

Nu får det fan vara nog.

Jag orkar inte obsessa mer över dig, jag orkar verkligen inte! Bara tanken på att du existerar gör mig förbannad - tanken på att du just nu förmodligen ligger och sover någonstans och att du tänker, att du går, känner, FINNS, jag blir galen. Jag hatar dig så jävla mycket och jag tvivlar på att jag nånsin varit såhär arg på någon!

Jag ska sluta "stalka" dig (IDIOTJÄVEL), du ska fan inte få komma åt mig mer, du ska inte få göra mig illa mer, jag ska släppa taget om allt det här för jag ORKAR INTE ha dig kvar i mitt liv, jag orkar verkligen inte vara  såhär arg, jag orkar inte hata dig såhär mycket

Jag orkar inte veta vad du gör varje dag, att du umgås med människor jag älskar, jag vill inte veta av dig, du ska fan inte få göra illa henne såhär!

Jävla as, VARFÖR VAR DU TVUNGEN ATT GÖRA SÅHÄR

Jag orkar inte gå och lägga mig nu.. (undrar hur detk ommer isg att varje inlägg/stycke börjar med "jag orkar inte"..? <.<)

Jag vill sitta uppe tills pappa och tina kliver upp, gå ner till dem, och bara GRÅTA. Gråta ut hos någon, det var alldeles för länge sen jag fick göra det nu.

Det känns verkligen som ingen av mina tre föräldrar förstår det här, jag vill bara skrika... gah, jag missbrukar bloggen nu, men det blir väl fler och fler inlägg varje dag eftersom det bara kommer närmare, och närmare, och närmare... varje sekund jag andas tar mig närmare. Om jag håller andan då? Om jag låtsas att jag inte existerar? Om jag isolerar mig? Om jag gömmer mig, om jag försvinner, stannar min tid om jag slutar känna och ingen vet var jag är?

JAG VILL INTE. JAG VILL INTE. JAG VILL INTE.

"Men Shawnee, vi har ju haft massor med möten och ordnat speciellt så att du kan få börja där..."

"JAG VET, jag vet redan att jag är jobbig och en jävla börda!"

"Nej, det var inte så jag menade..."

Precis som ni ändå inte tycker det...

f-f-fuck

Älskling, tack för att du finns och förlåt för att jag inte berättar allt, förlåt för att jag finns, förlåt för att jag är en sån börda...jag älskar dig sjukt mycket och jag vill bara att du ska må bra...

allting är extremt svårt nu, jag vill aldrig få dig att må dåligt men det dåliga är att när man själv mår dåligt, så fort man pratar om det får man de man älskar att må dåligt, även om de kanske säger att det inte är så så är det alltid så

Förlåt<3

Jag funderar på att skaffa en blogg på blogg.se istället för här... det är mycket finare där, men jag kommer säkert inte fatta hur man gör så det kommer jag säkert aldrig göra. Känner mig aningen paranoid nu, känns som bloggagratisnissarna kommer läsa det här och stänga av mig eller nåt :<

Måste bara säga;

BUFFYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY <3333333333333333333333333

Ehum, ja. Jag har blivit kär. Buffy är världens bästaste...efter vänner.

Huhum,

jag orkar inte.. jag orkar inte reagera på det sättet som "väntas" av mig.. eller det som väntas av alla. Jag orkar inte bete mig efter de oskrivna lagarna, de tysta överrenskommelserna.

You want a confession? Finally? One of the things I don't dare to speak?

Well...

Sometimes, late at night, sometimes, all alone, sometimes, in bright daylight,

i can hear them

Frågan är bara hur jag lyckas med det här. Gång på gång på jävla gång... Hur jag alltid lyckas försätta mig i såna här situationer.

"Men det är ju inte ditt fel"

Eftersom att det händer om och om igen så måste det väl vara det på något sätt, eller hur?

Sista helgen.

Sista helgen.

Sista, sista och verkligen sista, aldrig mer. Inte en enda gång. Idag var kanske sista gången jag låste dörren - jag vet inte. Jag mår så jävla dåligt av det här så jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga eller göra.

Efter att jag hade pratat med mamma och hon sa att vi inte skulle vara där idag började jag gråta - fråga mig inte varför, för det vet jag inte - och jag grät hela vägen hem till pappa. Allting rasade ner på samma gång helt utan anledning men det var första gången jag grät självmant på...jag vet inte hur länge.

Allt jag vet är att det här, är alldeles för mycket för mig. Det här, och allting annat...(jag hoppas du förstår)

Ja, jag tänker på det ibland. Oftare och oftare faktiskt. Det sjuka är att helt plötsligt finns det ingen att prata med om det, ingen annan än ett svart tjockt skrivblock, och det som alltid gick så lätt att säga, det som alltid gick så lätt att säga när man egentligen inte förstod att folk tänkte saker om det, går inte att få ur sig längre. Jag försöker sluta tänka på det och en del av mig har alltid sagt att det aldrig kommer hända, men helt plötsligt är jag rädd. Rädd för att det kommer hända, men är det inte det jag har velat så länge nu? Har jag inte det? Jo, det har jag, bara inte såhär..

Rolig kväll igår, var hos Blue med henne, Foreman, Violet, Sofia, Jenny och Sofie. ^^ Massa med tårta och massa med film; Moulin Rouge, Saw III och Hajen (ingen brydde sig om Hajen). ^^ Vi började kolla på katten Gustaf vid 2 på natten och det tog inte lång tid innan jag somnade, då hade jag kommit in på min 28e vakna timme ._. Och imorse vid 10-11 så var Violet och sofia vakna och de är INTE bra på att vara tysta, så, det var inte så himla mycket mer sömn efter det. ^^ Så kollade vi på första Saw och sedan cyklade jag iväg till mamma, eftersom hon ringde dagen innan och sa att vi skulle till henne idag. Hum, när jag kom dit var det ingen där och bredbandet har flyttat till lägenheten redan, så jag satte mig och spelade sims (höhö) men efter ett tag så ringde jag till pappa och han sa att vi inte alls skulle dit idag. x_x Sen ringde jag till mamma och hon sa också att vi inte skulle dit, så det var bara att cykla hem till pappa igen... undrar om jag håller på att bli galen helt. Jag minns ju så tydligt att mamma sa det igår! ...

anyway.

När jag kom tillbaka hit mådde jag så extremt jävla jätteilla så jag la mig och sov, sen dess har jag bara mått HGIEOSÖHGEÖSHTEÖT.

Imorrn ska vi till mamma då, och packa ner allting. Packa ner det som fortfarande står kvar. TV, stereo, lampor, ja, ni vet.

Det är sista helgen i huset. Sista! jag har aldrig flyttat nån gång så ni som har det tycker säkert att jag överreagerar och så men det känns så sjukt att veta att det inte kommer att finnas ett hus nere vid E4an, hos Ida, som man kan gå till. För dit ska någon annan flytta nu... hm... nej, det känns bara alldeles för konstigt. Det känns bara alldeles för... ja. Panikslaget.

Kommer inte ihåg när jag skrev blogg senast men nu har jag och Blue iallafall fått en lägenhet i Sundsvall!^^ Kommer bli skönt att slippa pendla mellan Jättendal och Sundsvall varje dag, men det blir ännu mindre tid med familjen... urgh. Känner att jag inte kan uttrycka mig ordentligt nu så jag orkar inte skriva mer, för det känns inte som att jag kan få folk att förstå just nu ändå.

panik

Varför måste det vara så jävla svårt att ta ställning till vissa saker? Ugh, varför måste allting vara så jävla svårt?

Imorrn har Blue filmkväll så då ska jag nog tid, längtar efter att få lite sällskap som jag faktiskt mår bra av och som kan få mig att tänka på andra saker

i want to disappear

Det är konstigt kolsvart ute, in the way that man inte ser ett jävla dugg x_x Vad fan, hur kan sommaren redan vara slut? 13e augusti... 25e augusti... sen är det höst och då springer dagarna ifrån en igen och då är det helt plötsligt vinter. xxxxxxx

Jag minns förra hösten, gå på första skoldagen, åka hem, sova i ett dygn, ligga i sängen en vecka och sedan börja på hantverks. (there it is again...)Jag kommer bara ihåg lite grann av första skoldagen, en liten känsla av oro och tusen tankar som irrade runt och försökta analysera alla människors rörelser medan jag satt i soffan och stirrade på de onaturligt stora lamporna ovanför bordet. Hm, och jag minns inte hur jag kom att lära känna Ninni och Johanna, jag minns inte vad Petra hade för reaktioner på att träffa mig igen, jag minns inte mina egna reaktioner, ingenting. Men jag minns att vi 4 satt bakom ett hus ute i harmånger under lunchrasten och solade, och jag minns att det kändes så jävla bra. Som en befrielse.

Jag vet att man inte kan se in i framtiden men jag tror bara inte att den här skolstarten kommer bli likadan. For one thing, förra året var jag desperat efter att bli accepterad och gillad, det här året har jag ingen lust att skaffa nya vänner, jag vill inte ha fler än de jag har. Folk tycker alltid att jag är konstig när jag säger det, de skrattar bort det eller säger "vänner kan man aldrig ha för mycket av" men sanningen är den att det kan man. <.< Jag vill bara inte ha så mycket folk som måste lära känna mig, och som jag måste lära känna, igen. Det känns bara konstigt att börja om från början med någon... känns som att jag gjort det tillräckligt.

Besides, det är en helt ny miljö och helt nya människor och en helt ny dagsrutin, visserligen var det också det förra året men då ville jag inget hellre än att få kunna gå i skolan och känna mig precis som alla andra...things change, painfully enough.

Jag saknar alla, jag saknar Eva, Bosse, Petra, Ninni, Yohanna, Camilla, Hasse, alla som fanns på hantverks. Mest saknar jag ändå Kristin för att hon lyssnade och stod ut med mig mer än de allra flesta har gjort...and it helps. Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare utan den hjälpen, ärligt talat...en av de få jag kunnat vara ärlig mot. And then there's the one thing I never said but which I should've said a million times, thank you.

GMNRFG.

Fick mail från odium, de hade inte kvar kjolen i vitt :< Irriterande, ja! Men de skulle skicka den i svart iallafall...

Idag har jag suttit här, dregglat över grön/svarta skullcandyhörlurar och spelat sims (ovanligt)

Allt är så jävla knäppt idag- eller ja, mer än vanligt. Det gick inte att äta, mådde bara illa och USCH.

Fick reda på idag att vi inte kan åka på släktträffen för att vi måste flytta... till helgen... Det är nog första gången vi missat släktträffen sen 2001? Och jag vet inte ens när folket började ha dem.. GAH, jag hade sett fram emot som fan att få träffa min kusin malin! Är alltid så flumm med henne och jag saknar min släkt... ._. Var massa länge sen vi träffades nu, men vi får väl vänta ett år till förmodar jag.. flyttfirman hade nog inte tid någon annan gång. Så, på Torsdag ska vi hem till mamma och packa..

Jag hatar den här känslan!, känslan av att vara ivägen, känslan av att förstöra för andra och trycka ner dem... it's not my intentions, i hope you understand

allting är bara för svårt nu, allting är bara för stressande, allting är bara för smärtsamt, bye