Igår var jag masssa überduktig ._. Jag åkte buss både till och hem från skolan, jag var där hela dagen, jobbade, åkte hem och städade både köket och hallen = DUKTIG!

Mweh, idag däremot... well. Jag sov kanske 1 timme inatt, så vid 7 smsade jag pappa om jag verkligen behövde gå, och precis efter jag hade skickat det så tänkte jag "hah, jag kommer aldrig kliva upp nu.." så fick jag äntligen sova. Har inte anmält till skolan heller, för jagvetjuintehurmangör >.<, så ogiltig frånvaro, yes indeed! -.-

Jag känner mig som världens största idiot..

Ingen första lektion idag - SKÖNT. Gick upp vid 10 och tog bussen till skolan en timme senare - JAG ÖVERLEVDE. I surviiiiiived

Varför måste jag sakna dig... allt som hände var bara så jävla onödigt och du har alltid betytt hur mycket som helst för mig. Det ligger 1000 osagda saker i luften och jag vill bara att du ska veta. Jag fick aldrig ens en chans att säga tack, en chans att säga att jag älskar dig-

Och nej jag tänker inte försöka ta kontakt igen för det är bara för sent nu, helt enkelt. Saken är bara den att jag saknar dig så SJUKT MYCKET och önskar att allt kunde vara som förut... jag saknar att prata med dig, jag saknar att du sa att jag var den enda du kunde prata med och jag saknar att kunna berätta allt för dig. Fan, allting börjar handla så himla mycket mer om dig och... D: USCH. Jag orkar inte sakna dig just nu!

Fan vad trött jag är <.<<< FIO HEUIOSFH D; Jag vill hem och sova. Hemhemhemhem

FUCK; jag vill ha en verklighetsflykt!

INTERNET I LÄGENHETEN! Lycka! Nu behöver vi aldrig gå internetlösa igen! ... 8D

Yeah, liten catch-up först som vanligt...

Söndag kväll:

Well, mamma fick hjälpa mig att fylla på mitt busskort och sen skickade hon iväg mig mot sundsvall. Gissa vad lycklig jag blev när Sara E-W hoppade på bussen i Harmånger? .. -.-' Ja, folk säger att jag har för svårt att förlåta, "det var ju så länge sen", men varför tror ni jag mår som jag gör nu?

Violet hoppade på i Jättendal iaf, snacka om livräddare ._. Var uppe i sundsvall vid 5 i 9, och vi började gå ut mot nacksta, tog typ... jättelänge. XD Väl ute där tänkte vi springa på ica, var där 21:58 och de stänger 22:00 men vi hann. Duktiga vi är!

Lyckades skaffa mat till mig själv till halv 11 ungefär, efter att jag duschat, och jag lyckades sova relativt mycket. yay me! >.<

Måndag:

JFIEPSHUESHPIUES på den här dagen! Vet knappt nånting som inte gick dåligt idag... Jag tog 4an ner till navet och mötte pappa, tänkte prata med honom om allt om skolan för att... ja, varför? Vara onödig och avlasta mig på massa oskyldiga människor? ._. I vilket fall så träffade vi camilla (en i klassen) och så började vi gå upp mot skvadern. Ville inte prata om allt det där när Camilla var med så, vi typ började prata när vi väl var där.. Så han frågade mig vad jag ville prata med han om, och jag sa "typ att jag inte tror att det här kommer funka"... han vart bara helt tyst. Jag började nästan att gråta. Precis då så hittade vi till vårat klassrum så han sa "vi får prata senare, ha det så bra" och gick. Gick in och satte mig och våran lärare gick igenom massa ergonomi och saker, sedan fick vi gå ner till våra arbetsrum och sitta ett tag innan vi måstade börja med datakunskap, jag vart helt nerdeppad och ville bara försvinna och det skulle visa sig att den där läraren hade INGA SOM HELST intentions att ha någon medkänsla. Han är lite knäpp men;

"- Du då, ska inte du jobba?

- Nej...

- Jo. Varför inte?

- Jag orkar inte ._.

- Jorå. vad orkar du då?

- Ingenting...

- Orkar du andas?

- nä...

- Dö då. Men kom igen nu."

och så knuffade han typ ut mig ur rummet och tvångsdatoriserade mig :< Då var jag INTE glad, kan jag säga. Anywho, världens konstigaste lektion, sedan hade vi lunch/håltimme i ca 5 timmar, jippie, då jag, Mimmi och Camilla satt i nåt rum fyllt med datorer och var allmänt dryga.

Nån gång ringde Thomas (min mentor) och sa att han ville träffa mig. Så, jag gick dit och han frågade hur jag tyckte att det gick och lite saker. Jag sa att det gick bra. Vad ska man säga då? "Det går åt HELVETE, jag vill bort!" ? Mhehe, jag känner inte honom så bra... ._. Iallafall så sa han att jag skulle slippa idrotten för dagen - SKÖNT SOM FAN!

Kvart över 3 skulle de andra ha idrott - jag var trött som in i helvete efter dagen, snacka om att det är lätt att bryta ner mig - så jag ringde pappa och frågade när han slutade och lite så. Han sa att jag skulle gå ner till navet och så skulle han möta mig där och visa mig rätt buss och sånt, jag fick något anfall och började gråta och kände mig allmänt hjälplös, och sa att jag kunde vänta uppe på skvadern i en timme tills han slutade iallafall.

Så, jag gick iväg och satte mig under ett träd och började skriva, när hela jävla klassen + idrottslärare kommer förbi. Hon började prata "stackarslitenutanIQ-prat" med mig... Till slut sa hon "men följ med nu och ställ upp för dina vänner!" Vad säger man åt det?

Så, jag försökte torka tårarna och följde med ändå, för att se att ingen hade lust att vänta åp mig. :< Vi gick iväg nånstans ute i helvete och pappa ringde när vi hade gått ett tag och sa att han hade pratat med vaktmästaren, att han skulle skjutsa ner mig på navet, och jag började gråta IGEN och sa att jag redan var ute på idrotten... Pappa sa "jaha, men då följer du med Camilla sen när du åker bussen då" och jag fick nåt anfall och typ skrek att jag inte tänkte göra det .___. När vi lagt på fick jag FJIWOAÅHGWOdåligt samvete och grät ännu mer. <.<<<<<<<<<

Han är bara mänsklig, vafan D: Det känns hemskt att dumpa allt det här på honom.... och på älsk.. på alla... känner mig så jävla mycket ivägen att jag bli knäpp

Iallafall så följde jag med folketsomintevillevaramedpåidrotten på promenad, och vi satte oss under nå träd nånstans för att vi inte orkade gå.

När pappa kom och hämtade mig efter idrotten så åkte vi ut till nacksta, för att sedan åka in till skvadern igen så att han kunde visa mig busslinjen och vart jag ska av och hur jag ska gå och sånt. När vi kom tillbaka till nacksta började jag gråta onödigt mycket och vi satt och pratade hur länge som helst om allt, och GOHEUSPHFUEPS vad jävla dåligt samvete för allt jag har! D: Jag känner mig som ett omänskligt monster, och... ja. Fan...

Nån gång senare kom Violet och Blue och vi spelade lite, hur kul som helst. <3

Tisdag:

Orkade bara inte kliva upp imorse, så jag stängde av klockan, smsade pappa och somnade om igen. När jag vaknade, vid 2 någon gång, så hade min mentor ringt och han sa typ "Jag hörde att du inte var i skolan idag, och det var ju inte kul" och att jag kunde ringa han och massa.

Anywho, när jag vaknade tog jag hand om disken och städade och massa, yay me, sedan kom Violet och hon, jag och Blue spelade massa. <3 Violet ska sova här i natt, massa trevligt.

Imorrn hoppas vi på att älsk kommer hit och att hela busskarusellen löser sig. JIEOÅHIUFHEIUAH vad jävla nervös jag är! ... Måste till skolan imorrn iallafall. Aja...

Känns som jag sviker allt och alla som rör sig och som är galna nog att fortfarande hålla kontakten med mig... .___.

Förlåt... <3

Jag är så jävla arg på allt och alla... när man skriker på hjälp så säger de "vi hörs senare, det går säkert bra"

Och jag är så arg på att så fort man mår dåligt så är det nån som blir sur.... ja jag fattar att det är svårt när någon som står nära en mår dåligt men vafan... DDD:

Allting är så otroligt jävla skitsvårt just nu bara... Jag är inne i en sån period då en viss sak tar upp all min tid och all min ork, alla mina tankar... JAG HATAR DET HÄR. JAG HATAR DET HÄR. JAG HATAR DET HÄR.

Jag blir knäpp! Och jag vet inte vad jag vill göra... jag vet inte hur jag vill lösa något.. jagvill bara sova.. jag vill att alla ska låta mig sova... inte säga åt mig att vi ska försöka igen eller att någon ska lägga fram en massa nya ideer. Jag vill inte höra. Allt det här har bara bevisat att det här fan ALDRIG kommer gå! ... jag blir knäpp..

So much for "Det kommer bli så bra så, jag tror på dig"

Förlåt men jag är så jävla arg på allting för att det inte ordnar sig... SÅ SJUKT FÖRBANNAT JÄVLA ÄCKLIGT LESS PÅ ATT ALLTID BLIR SÅHÄR

ta inte illa upp

Jag sa till pappa att jag inte trodde att skolan skulle funka. Besvikelsen riktigt lös i ögonen på honom.
Det gör så ont att jag är förvånad över att resten av folket i rummet inte känner av det...
Samma stickande, brännande tanke än en gång:
Allt vore så mycket bättre om inte jag fanns.

Yay på internetvärldens ondska. Igår kväll skrev jag mitt livs längsta blogg, skrev i 40 minuter ungefär, och när jag tröck på uppdatera så stod det "kan inte ansluta till servern" : < *döda*

JFIEOYFOPHWA. Irriterande!

Idag åker jag tillbaka hem till lägenheten... inget internet igen, ofc. Såsåså, nån gång den här veckan kanske jag dyker upp igen - har iallafall skickat in jagvillhabredbands-lappen. Vet inte hur lång tid det kommer ta...

Det känns typ...ja, jag vet inte. Struntsamma ._.

Well, see you around Dx 

Japp, vaknade halv 6 idag - på kvällen - snacka om att jag behövde det. Hade kunnat sova längre men jag tänkte att hela dygnsrytmen (som om jag har en sån) skulle bli helt fel om jag gjorde det. Är fortfarande extremt trött men förhoppningsvis behöver jag inte sova lika länge imorrn...

Har blivit totalt besatt av en låt. Det blir jag visserligen ganska ofta, men den här är så EXTREMT jävla onödigt bra & vacker att det är irriterande. Och de som känner mig en aning kan nog förstå vad den påminner mig om...

What a fool I've been, to think life had more to offer...

and I hate you for doing this, and I hate you for saying that

Evergrey - Closure

Jag vill hjälpa dig... jag vill hjälpa alla. Och det brukade kännas som om det gick... i vilket fall så gör det inte det längre. Kanske du inte ser det lika dant men jag tror att du känner en skillnad. Det tror jag alla gör.

The same three words each time, I am fine~~

Och jag...är så less på att det alltid är samma visa. Att det är alltid är samma sak, samma känsla - och jag är så less på att det finns mycket som inte jag, som inte du, som inte de, som inte vi förstår. Så mycket saker som ingen bryr sig om att ta hänsyn till men förväntar sig att få det tillbaka. Jag är säkerligen lika dan men ingen verkar ens inse att det är så. Alla människokänslor gör allting så förbannat svårt jämt!

"I used to have a soul, but now I'm free"

Just det, är hos mamma nu med. Sitter mest inne på mitt rum och jag får JFIOESHGIUPESHdåligt samvete över att jagi nte är därute och klänger på henne och säger att jag älskar henne, men jag orkar inte umgås... och jag är less på alla frågor om skolan, "hur gick det, har du några vänner, hur går det nu, hur gick det med bussen" - jag känner mig jätteliten... och visserligen har jag ju problem med alla de här sakerna men GAH. Känslorna vill inte mixa sig på ett bra sätt!

Haha, just det, Zappen var jätteglad att träffa mig...<3 min lilla ulltuss- fast han var gladare imorse av nån anledning XD Eller imorse, vid halv 6 8), när jag vaknade och kom ut ur rummet så kutade han på mig och gnällde och tvättade mig över hela ansiktet och hoppade på mig. <3 Sötnöten

Och så har jag fått för mig att lägga ut lite gamla dagboksinlägg från lunarstorm här för att se hur mycket saker och ting har förändrats XD

24 augusti 2005:

"Hej Hej! Nu ska jag skriva lite gen... :P

Ange! Jag tkr assynd om dej när jag ser dej i Korridoren... antingen så e du ensam eller så går du bakom dina kompisar som går hand i hand med varann... :| så synn om dej gullunge! älskar dej som fan!!! Och Mille, Du vart inte sur där va??? vi kan väl va me varann nån annan dag??? :| älskar dej oxxå som Satan!!!! Och Becca;) vi ska hålla ihop i 7/8/9C förevigt... /// The Friends Of The History...

Och Jimmy ja såklart... Älskar dej fan Jimmy!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Glöm inte de iaf.. :P


Ni fattar inte hur mycke ni betyder! och Emlan och Hanna och Terese och Bea och Sania... Er glömmer jag aldrig, asrädd för att vi ska glida ifrån varann... Hanna som har skaffat så mkt nya vänner, fast vi går iaf i samma klass... du glömmer mej väl inte?? Vill inte glida bort från dej... som jag och Anna redan har börjat gjort :'(:'(:'( Anna jag saknar dej som in i helvette!!! det är fan förutsagt att vi skulla glida ifrån varandra :'(:'(:'(:'( fortfarande en av mina bästa vänner, kommer alltid att vara... Ni har aldrig svikit mej! Visst har vi vare osams ibland, men inte långvarit... ÄLSKAR ER SOM SATAN!!!!!!!!!!!!!!! :D ni e riktiga vänner ni..."

Och nej, jag är inte helt utan skam... XD Läs och begrunda! XD

Evergrey - Closure:

En sak förstår jag inte... eller, det är väl en av många saker, speciellt just nu, men... En del av de som säger att de ska finnas där jämt, bland de viktigaste människorna också, de säger att de alltid ska hjälpa mig på det sättet jag behöver - alltid. Och ja, självklart har degjort hur mycket som helst och det är inte som om jag inte uppskattar det... för jag behöver det verkligen.

Men efter en dag då allting har gått fel, då ingen verkar se att man behöver hjälp och man frågar efter en tjänst - då skrattar de och säger att "jag kan ju inte alltid hjälpa dig med allt"

Alla tårar tar slut någon gång... och de flesta glöms helt bort. Imorse i skolan tänkte jag på gårdagens tårar och de verkade fullständigt betydelselösa - nu verkar deras mening bränna sin väg tillbaka in i mina sinnen. Det är som om tårarna försvinner ut och in i fokus - ena stunden är de så otroligt suddiga att man nästan helt glömt dem och andra stunden känns de verkligare än jag själv. Jag förstår det inte riktigt... Who am I kidding? 

Jag förstår absolut ingenting av nånting som pågår just nu... just go with the flow. Som på backens. Och hoppas på att utgången av det inte blir densamma.

Och varför, varför varför varför förstår du inte? Varför ställer du krav på mig? Du läser väl här, du läser allt jag skriver? Förstår du inte?

Sluta ställa krav på mig... kan du inte försöka förstå ens lite grann att jag behöver andrum? Hur ska jag kunna hålla samma takt som dina krav när jag knappt kan stå på benen?

Du ska ju iallafall föreställa någon som står så otroligt nära mig som du gör...

Och nej jag kanske inte förstår, men chansen att jag gör det ökar ju inte direkt om du stänger av dig från mig...

Nu vill jag bara ha total ärlighet, från alla håll - jag vill bara veta vad som händer. Det som betyder något verkar, precis som tårarna, försvinna ur fokus - och jag vill inte tappa bort det helt.  Inte igen.

Jag har krävt alldeles för mycket av alla. Visst, ni kan försöka övertyga mig om motsatsen och det kanske funkar för en kväll men känslan vill inte hålla i sig - jag kan inte rymma från det här. Och till och med det verkar folk ta illa upp av...

förlåt, förlåt för att jag knappt själv vet vad jag skriver. Bara en jävla massa svammel...

och du...bara för att ni inte förstår sättet jag tänker på betyder inte det att jag tänker på fel sätt... sluta behandla mig som om jag vore tre år gammal....