Nu är jag hos mamma, såsåså, jag har ÄNTLIGEN internet igen. Kommer säkert bli typ världshistoriens längsta inlägg eftersom jag inte kunnat skriva på typ en vecka men here goes;

Söndag:

Sista dagen i frihet! Åkte upp till lägenheten otroligt tidigt på morgonen, och jag minns inte nånting av den dagen förutom att Violet och Emelie kom förbi på kvällen... Vi gick ut någon gång vid 9 tror jag?, hittade en lekplats och var allmänt flummiga. Efter någon/några timmar så la vi oss på asfalten och stirrade på himlen - mumma 

Måndag:

Första skoldagen. Peppad? Som en smörkniv. Och en slö sådan. Åkte med pappa (som för övrigt var med mig hela dagen) till skolan, och jag DOG flera gånger av... över...nervositet?

Anywho, vi var inte i skolan speciellt länge den dagen, var bara en massa jfieöahgeinformation och jag minns knappt nånting... Börjar redan förtränga. 8) Iallafall så hittade jag Tove som jag umgicks med större delen av tiden, hon bor också i en lägenhet i Nacksta. Så,

Tisdag:

jag och Tove åkte tillsammans till Navet tidigast nånsin på morgonen - väl där insåg vi att vi inte hade någon aning om vart vi skulle ta vägen härnäst. Som tur var så hittade vi Micke som går i våran klass, så vi följde efter honom på en buss och iväg mellan en massa hus, och till sist hittade vi iallafall till Skvadern.

Den dagen var också bara en JFIEHGEÖmassa information, så jävla segt - vart iallafall chockad på första timmen då Joche kom fram och sa att han hade ritat av mig ._. Han är onaturligt bra på det... I vilket fall så var det en av mitt livs tråkigaste dagar, vart aningen bättre mot eftermiddagen då vi fick totalt knäppa lärare som berättade om datorer och städning 8) 

Efter skolan kom älsk till mig, eller snarare hon kom till mig innan jag kom hem, förlåt för det. XD Vi gjorde knappt något alls, vi låg på golvet och pratade tills Violet ringde och frågade om vi ville följa med till ica, vilket vi ville^^ Så, efter att vi flummat massor med henne så gick vi in och la oss. Älsk somnade relativt fort men jag låg vaken i 75804375timmar, tills älsk vaknade och jag råkade hålla henne vaken massa länge.... ._. Förlåt för det. Till slut lyckades vi somna iallafall, lagom till klockan ringde, bara att gå upp igen.

Onsdag:

HELVETESDAG. Den kom direkt från satan, jag lovar!

Dagen började med att åka en... livsfarligt tidig buss till navet med Tove och ställa sig ute i regnet med resten av estetarna och samhällsvetarna. Det var verkligen ÖSREGN. Jättetrevligt, verkligen!

Efter ungefär 777 år av väntan kom bussen som skulle ta oss ut till Lögdö, och där bekantade jag mig en aning med Mimmi, massa snäll tjej som har grön lugg (:O). 

Bussen tog oss till Däckia (ellernåt) och därifrån väntade en trevlig promenad på ungefär en kilometer bort till logen där vi skulle umgås/sova - men tro mig när jag säger att det kändes som MYCKET, MYCKET mer när man släpade på packning och regnet mer än öste ner.  Har nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. <.<

Väl framme var åtminstone jag helt byblöt, och självklart hade jag inget ombyte med mig, ehehe. Så, jag packade ner mig själv i en sovsäck och förberedde mig på att vägra följa med ut och paddla / gå promenad. Gick förvånansvärt bra, jag, Tove, Micke och Malin (en massa tötig tjej med rosa/blonda dreads) var de enda som stannade kvar - aningen skönt när alla andra försvann, indeed. Jag och Tove lade oss och sov efter ett tag, SKÖNT. 

Efter en väldigt kort stund började logen fyllas av dyngsura estetare och samhällsvetare, och lukten var inte speciellt trevlig kan jag avslöja. 8)

Mja, mja, kvällen flöt på och jag var social med Mimmi, Tove, Micke, Jocke, Hanna och Camilla (lite iaf).

Reste knappt på mig en enda gång från sovsäcken den dagen, och vid bara 11 eller något försökte jag sova medan några spelade gitarr och sjöng Hallelujah, Iris osv.

Det var en konstig kontrast, hela dagen var fylld med depp, nervositet och 8877 fobier att ta itu med, men när de spelade fylldes jag med sån fullständig...harmoni. Är faktiskt glad att jag inte vet vilka som spelade så jag slipper veta vem jag är avundsjuk på. <.<

Torsdag:

Går nog inte att tänka sig hur otroligt lycklig jag blev när jag vaknade och det faktiskt var MORGON, att folk höll på att packa ihop sina saker, att jag inte vaknade mitt i natten och inte kunde somna om, och att vi snart skulle få åka därifrån! Tyvärr höll det inte i sig speciellt länge, eftersom vi var tvugna att vara ute ur logen och lämna plats åt nästa gäng senast 9 på morgonen... och resten av dagar lekte vi jobbiga lekar såsom heta stolen...och massa annat. <.<' Isis var INTE glad.

Vid 2 skulle äntligen den förbannade bussjäveln gå hem till navet igen, så vid halv 2 kanske började vi gå mot däckia igen. Och gissa vad? Det ösregnade fortfarande. Jag har nog aldrig känt mig så äcklig som jag gjorde då... >.< Väl framme vid Däckia hade folk ockuperat allt tak man kunde stå under och det fanns ingen buss i syne. :< Vi stod där och väntade från 10 i till kvart över ungefär, och det droppade om mig :< Ljusgröna droppar faktiskt :3

Till slut kom iallafall bussen och vi fick ta oss tillbaka till navet, där jag beordade pappa att komma och hämta mig så vi kunde åka och handla. Nepp, jag missade honom och gick till fel parkering så jag fick 10-20 minuter till ute i ösregnet helt i onödan medan jag väntade på någon som redan var där xD! Ja, jag känner mig smart. 

JAg trodde vi skulle åka till willys och skaffa mat men vi skulle tydligen till IKEA. Fanns nog inte mycket jag hade mindre lust med i den situationen kan jag säga! XD 

Men jag tog mig iallafall ut därifrån med en stooor grööön handduk och ett jättefult duschdraperi^^ Det var så fult att det var sexigt, nästan. Sedan till willys > skaffa mat > hem och duscha > kolla på vänner, svulla arraksbollar och försöka sova. 

Men HUGALIGEN att jag lik förbannat inte kunde sova förrän vid ungefär 5 på morgonen...

Fredag:

När klockan ringde vid 7 fick jag världens tröttanfall och slog av den och sov tills jag behövde gå till bussen. Var såhäääär nära att bara skita i allting och ligga kvar men jag kom fram till att det inte var den bästa idén, maybe. 

Åkte med Tove till skvadern, blablabla, och vi hade Estetisk orientering hela förmiddagen fram till lunch.

USCH, det känns så skruvat att man ska sitta två gånger i veckan och "nu ska vi vara kreativa"

Mig does not like.

Iallafall så umgicks jag med mimmi, tove, micke, hanna och jocke hela dagen. <3

Efter lunch hade vi engelska tills vi slutade, det var ju allt annat än kul måste jag säga. ._. Tove försvann och sen fick jag reda på att hon skulle byta skola på måndag (!) så... ;/

Efter lektionen väntade jag i mitt arbetsrum på pappa, och spenderade lite tid med Linnea och Olof, som visade sig vara förvånansvärt snälla. 

Wellwell, nu orkar jag inte med det här mer - nu har ni iallafall fått en (onödigt lång) rapport över de senaste dagarna. Lär skriva mer... nödvändigt imorrn xD, så, see you then 8)  

V ä l d i g t nära att jag dog. Men, det skriver jag mer om när jag faktiskt har en dator... Imorrn är det första skoldagen och nu är klockan halv 5 - fan... Jag hade kunnat göra vad som helst för att få stanna hemma Imorrn. Jag hatar det här, det finns ingen på skolan som vet eller förstår nånting om mig så man känner sig typ helt utelämnad åt 4653 fobier när man är där själv.Känns som jag inte har sovit på hela veckan med - har knappt kunnat. Anywho, vi får höras ikväll. SMSA MIG, vem som helst! D:

Yayayayayayay-ay, om jag överlever hela morgondagen så får jag internet på kvällen... Ska åka hem till mamma i hudik.Har inte haft internet sen jag kom till lägenheten! Jag minns knappt när jag var utan internet såhär länge senast XDVäldigt ironiskt med tanke på att jag mår HÖJSIKVORDKINVASKN och är definitivt mer än pigg på tanken på att prata med någon.. Smsa mig, folk! D:Anywho...vi har varit ute med klassen + samhällsklassen i lögdö och sovit på ett golv - visst, jag kanske överlevde men det var...

Ugh, jag får inte komma av mig med bloggandet! Det är bara stört att skriva på min dator, tar ju 3 minuter innan texten kommer fram ._. Nu står min dator nerpackad ändåså, jag sitter vid Tinas dator.

Idag åkte vi upp till sundsvall typ maaaaaassa tidigt och släppte av massa med saker i lägenheten. Fick inte med oss datorn och pianot och sånt men imorrn ska jag upp en gång för alla och stanna där. XD Och så kommer Älsk och Violet och ska umgås med mig och Blue, och jag ska färga håret igen (ÄNTLIGEN)

Jag har F.R.I.E.N.D.S-abstinens så jag tror jag dör... D: Har inte kollat på vänner sen i onsdags (tro mig, det ärlänge för att vara jag ._.)

När vi bar saker idag och igår, iallafall, jag vet inte men det är en slags konstig ångest som sätter sig fysiskt. Det går inte att andas och jag måste sätta mig ner hela tiden och vila för att det känns som om jag ska svimma. Åh, jag längtar så jävla mycket tills allt det här är över! Tills jag slipper tänka på allt som ska göras och se att det bara går att leva normalt...

Det som stör mig mest just nu är du - jag kan bara inte fatta att jag lät dig göra allt det här. Men du ska inte få göra samma sak mot henne, det ska du fan inte få. Det är inte min sak att lägga mig i egentligen men det skiter jag fullständigt i, jag har varit där själv och du ska inte få göra så mot henne! Det var illa nog att du gjorde så mot mig - hur fan kunde du egentligen göra det? Såg du inte själv, vilket jävla svin du var under all den här tiden...? Såg du inte själv att det var DU som vände kappan efter vinden, och du fortsätter att ljuga bara för att du inte klarar av att säga sanningen - du bar dig omänskligt åt. Det går inte ens att förklara för någon som inte fanns där, hur jävla dåligt du fick mig att må ibland. Ibland, who am I kidding? Jag önskade att du kunde försvinna, att du kunde lämna mig ifred, att du kunde hata mig och bara ägna dig åt att fortsätta förstöra ditt eget liv och lämna mitt ifred.

Men jag antar att jag är skyldig dig något slags tack också, på samma gång, för att du lärde mig hur man flydde från det som drog ner en. För att du lärde mig hur man stoppade det, hur man överlevde. Haha, men jag kommer nog aldrig att sluta vara arg på dig/ må dåligt för allt du har gjort, och allt som har hänt.

Om jag kan klara av skolan, om jag klarar av att hantera allt jag har emot mig själv, om jag bara klarar av att gå vidare från det som varit och släppa alla mina minnen så kanske, kanske, för första gången på så otroligt länge, jag kanske kan få må bra igen. Bara för en stund. Jag vet inte vad som får mig att tänka så nu, älsk kanske, för igårkväll var det inte alls såhär. Snarare tvärtom. Oroa er inte, imorgon är det säkert samma visa igen. :p

Urg, jag saknar mina bandmates... älsk också. Oftare och oftare kommer tankar på att förlora dem.... jag kan inte andas vid tanken på det.

Älsk, Violet, Blue, Foreman och Juizee - jag vet knappt vad jag kan säga. Jag älskar er så sjukt mycket.

(och bara för att jag inte nämnde dig här betyder inte det att jag har glömrt bort dig eller att du inte betyder något för mig, förlåt om du känner dig ignorerad. It's not my intentions.)

Nu har jag inte orkat skriva blogg på ett tag, kanske bara för att den här datorn är så J-Ä-V-L-A seg... <.< Den segar så fort man ska göra nånting, det tar typ 3 min för texten som jag skriver att komma fram med .__. Uhl.
Igår var jag massa duktig, jag klev upp vid 7 och gick hela vägen ner till busstationen och åkte buss till backens alldeles själv ._. Kanske inte är mycket men det är en stor bedrift för att vara jag O.O
Anywho, väl i harmånger glömde jag nästan att hoppa av bussen, satt och lyssnade på My immortal och ja, you know the rest. På skolan träffade jag Violet, Blue och Foreman, tills Violet sprang iväg och försökte knäppa kort på en ekorre. Vi gick in på skolan efter ett tag och våldgästade hantverks en stund, och sedan gick vi upp till pizzan, som var stängd.
Var massa skönt att träffa alla igen, Kristin och eva och bosse och ninni och hasse... ;__; Kommer nog alltid att sakna det där stället. Usch... ._.
Vid 11 åkte vi in till Sundsvall, lämnade Violet vid sin lägenhet (._.) och gick vidare mot min och Blues. Var första gången jag var där,
den var massa fin! Kommer nog träffas bra där... synd bara att jag inte fått nån nyckel till mitt rum än så det har jag inte sett, men det är säkert bra det med, får vi hoppas. 8) Iallafall så satte vi oss och kollade på vänner, hon hade TV där, medan Foreman drygade sig och hatade vänner heeela tiden :( isis ledsen. När det var slut (har jag för mig) så gick vi ner till pizzerian och åt, och sen gick vi in på ica för att lära oss att hitta till colan och arraksbollarna. XD Gick prima. ^^ Vi gick tillbaka till lägenheten, Foreman högg av min tå med sin moppenyckel och sen somnade jag på golvet medan de två gick in i en garderob ._. xD
Åkte hem vid 6 nån gång, så nu är jag hos pappa, och HUGA vad jävla trött jag är. <.<'
Idag har jag packat lite grann, böcker, filmer, skolsaker och sånt, och imorrn ska vi upp till skvadern till HALV-JÄVLA-9 och hämta en nyckel till mig. ^^ Urgh, sen ska jag förmodligen sova hemma hos tina tills pappa slutar jobba... XD
Igårkväll var fan inte kul. Skakade, frös och grät okontrollerat, hm, jag vet inte om det var nå slags jävla efterrreaktioner från nä
när vi åkte ifrån hantverks... .__. Det var bland det jobbigaste på länge.
Ursäkta osammanhängande blogginlägg, känner mig jävligt borta i skallen 8)
Haha, och jag har det som Kristin sa innan vi åkte på hjärnan:
"Lycka till nu på gymnasiet"
"Det kan behövas"
"Nejdå, du är på G nu"
"Jag känner mig som en urkramad trasa, man känner sig inte direkt på G då men"
"Nej, du är ett vackert silkestyg"
XD Positiviteten själv^^ Kommer sakna dig ._.

OCHOCHOCHOCH, älsk har blivit galen! Hon köpte den här underbara tröjan till mig, do I have the best girlfriend ever or what? ._. :

Jag skrev en ny låt i helgen, kom på att jag inte lagt upp den här än. Muha. Så, here goes.

Silent sparkles in the sky

Silent whispers, silent screams

Longing for the unknowing

With darkness for quiet company

Words examine my veins

While hands push through my defensive soul

Touching the deepest secret

My mind is black as coal

Carry the wind with your eyes

I can see the ice inside

Cry for me, let the tears speak for you

Let them freeze us out, oh won't you please cry?

You're numb and you're spreading in my heart

Slowly gracing edges of pain

The darkness and cold are loving you

With your face covered in pouring rain

Beauty flawed by razor tears

Calming your scared and crumbled heart

And the laugh, oh soft as feathers

Death was sleeping next to you from the start

You're dragging the pain, the pain of seven

But agony makes your dreams feel like heaven

Empty pages, filled with words

Will they ever gain meaning to me?

While storming forests tell me secrets

She's figuring out who next to be

Trust is dropping like rain and tears

She fell into my arms, you've lived through your worst fears

And though she is now reaching for the sky,

She, like me, would really like to...

~~

Tell me what you think

Kan jag inte få upphöra att existera, bara för en liten stund? Bara för att få vila mig... mig och alla mina sinnen. Mitt huvud dunkar och jag är så trött, trött efter alla intryck, efter allt som hänt. Efter alla små, alla stora tillfällen, alla saker som har hänt, alla saker och tillfällen som jag vet med mig att jag aldrig, aldrig nånsin kommer glömma.

Jag är trött efter alla dagar då jag bara velat öka dosen på de antidepressiva, bara för att se vad som hände. Trött efter alla dagar jag skar mig, trött efter all blodförlust, trött efter alla ord, trött efter alla löften, trött efter alla krossade drömmar och trött efter alla de timmarna jag känt mig som världens största misslyckande.

Jag kommer inte kunna glömma dig. Jag tänker på dig hela tiden... och jag vet inte riktigt vem jag ska prata om det med. Det är så uttjatat, jag har pratat om det så många gånger... det finns egentligen inte så mycket mer att säga, och när jag säger till någon att dina ord fortfarande ringer i mina öron blir de arga, de säger "men du vet att det inte är så. Sluta säga så!"... och jag tappar lusten direkt att prata om det.

Finns det ingen som förstår? Jag vet ingen som kan spegla sig i den här känslan... faktiskt. Jag vet att det finns många som kan det, men ingen jag kan prata med. Ugh, jag får så dåligt samvete bara av att skriva något sånt här... men faktum kvarstår att jag mår så jävla dåligt, så jävla fucking dåligt, fortfarande, efter allt, och ingen vill höra det mer.

Ingen vill att jag ska säga alla saker som sitter så jävla djupt inne... ingen vill höra att jag vill dö, att jag vill slippa. De vill att jag ska prata om det och inte hålla det inombords, men de vill inte höra det. Varför jag skriver det i den här bloggen, är en bra fråga, eftersom vem som helst kan gå in och läsa det. Jag bryr mig inte... jag vill inte bry mig heller. Jag vill sätta händerna för ansiktet, slänga mig på sängen och skrika, gråta, skrika tills rösten tar slut och tills tårarna torkar, och sen vill jag sova. Jag vill bara ligga kvar... Jag är inte riktigt säker på att jag orkar något av det här nu, inte riktigt. Men å andra sidan så jag har inte orkat det här på så himla länge att det nog är bra att någon tar tag i mig och säger åt mig att jag måste göra det nu, även om det gör förbannat ont... kanske det vänder någon dag. Jag har svårt att se det, men jag hoppas...

Jag rensade ut en kasse med mina gamla skolsaker från högstadiet, och hittade min NObok från 7an. Längst bak i boken hade jag skrivit något bloggliknande, om mitt liv, eller snarare om mitt liv vid just den tidpunkten. En bit in i texten hittade jag meningen "om jag överlever till min 13e födelsedag har jag tur, men det tvivlar jag starkt på"

Verkar som jag hade tur då, after all? Jag är snart 16... det är ju för fan tre år sedan... herregud.

Jag har börjat skriva så himla mycket mer och jag bryr mig inte speciellt mycket ifall folk inte orkar läsa den, om de tycker det är onödigt eller vadsomhelst, jag vet inte om det är för att jag försöker lägga allting bakom mig nu... det är bara så jävla svårt. Det kommer ta sån himla tid och det är synd att det är det jag inte har...

En sak slog mig i alla fall idag, att när vi har flyttat klart och jag har börjat på nya skolan så behöver jag iallafall inte må dåligt över att tiden går för fort. Nu kommer det bli "åh jag kan inte vänta till sommarlovet" osv, och inte tvärtom..

Jag har äntligen lyckas hamna i en situation där jag faktiskt litar på folket omkring mig, äntligen lyckas jag lita på att de finns där och inte tänker lämna mig. Men att lägga allt det här bakom mig verkar medföra någon konstig slags avskärmande känsla mot alla andra... de vill springa, de vill att saker ska hända, de vill att deras liv ska förändras och de vill ut i världen och klara saker, det... ja. Ja, det känns som att det bara kan vara för svårt att förstå ibland när någon vill ha massor med tid, massor med tid att reparera sig, reparera hålen som gått rakt genom själen, för att de inte vill ha massor med bra saker förrän de har helat sig och faktiskt kan njuta av att ha alla de här bra sakerna, och må bra.

Nu har vi flyttat in i lägenheten, satt upp datorerna (ofc) och vi har internet, äntligen.

De senaste dagarna har vart så EXTREMT jävla jobbiga och nu känner jag mig som en urkramad trasa..

I Fredags gjorde vi inte så mycket, förmodligen för lite, jag och Erik satt och spelade massa gamla spel som vi inte spelat på 58325734 år - typ Liero, Worms osv.

Kunde inte sova den natten förrän 7 (!) på morronen, här är en sak jag skrev på mobilen då;

"Det här är ju sjukt irriterande. Jag älskar att sova! Jag är en sovoman! Det är första gången på ganska länge som jag bara inte kan sova. Jag har så mycket i huvudet och nu är jag hungrig med, så jag kan likagärna ge upp. Klockan är 06:54 och jag tänker på saker som hur mycket man för två kostar i månaden, att handla tandkräm på ica och att köpa galgar på ikea. (Köper man galgar på ikea..? Det är väl klart, det finns ju fan allting på ikea, var inte dum)

Måste skaffa startpaket där med, just det just  det, vi måste komma på ett system för tvättningen också!

Det här kommer gå bra, det kommer det, men jag känner mig som att jag måste få det här gjort innan jag stressar ihjäl mig! Jag vet inte om jag vill att pappa ska följa med mig på första skoldagen, det känns som att jag borde försöka gå dit själv och få en bild av saken. Behöver tänka själv och då kan jag inte ha någon brevid mig som ska tänka åt mig.. Några dagar efteråt ska vi ut och göra nåt i lögdö däremot, det behöver jag absolut ingen bild av, då behöver jag pappa ._. 

En dag i taget, en dag i taget... Försök sova nu istället för att tänka på kreditkortskoder och handdukar. Det är nästa helgs affärer! Klockan är 07:01, en dag i taget... sov gott." 

ooooch 10 minuter senare:

"Gah jag kan inte sluta tänka, jag kan inte sova!

Jag kanske borde ta med stereon till lägenheten istället för till hudik, jag lär ju lyssna på mer musik där än varannan helg i hudik... Varannan helg?! Är du knäpp?? Hur fan ska få det här gå till?

Men ta och lugna ner dig, det här är precis den nystarten du behöver.

- Nystart?? Jag?! Skojar du? D:

Gah jagvill så gärna flytta hemifrån... Varje helg ska jag ju iallafall vara hemma. Det ordnar sig... Det är ju inte speciellt långt vi ska flytta, eller hur?

Gah, jag skulle göra vad som helst för papper och penna eller någon att prata med just nu.."

Aningen förvirrad vid den tiden på dygnet som ni ser :< Anywho, på lördagen rensade vi ut källaren, massa av våra gamla barnsaker låg där nere osv. Gick förvånansvärt fort. Somnade relativt ovaggad den kvällen kan jag säga!

På söndagen vaknade jag lite för sent, och vi började på en gång med att röja. Vi skruvade isär sängarna, tog ner porslin osv, allt det lilla sista. Vid 12 gick både jag och erik och la oss, Erik på en madrass i sitt rum och jag på soffan. Hade lite problem att sova men vid 1 somnade jag till en sväng, tills mamma gick ner och la sig vid 2 nånting,då vaknade jag igen och kunde inte somna om. Vad fan, överdriven stress blandat med überfullmåne = inte bra.

Aaanywho, vid 4-5 nån gång somnade jag, och vid halv 7 kom erik och mamma upp och vi gjorde det allra, allra sista innan flyttfirman (2 gubbar) kom vid halv 8. Så gick allting så extremt fort, när de kom och tog köksbänken och sofforna började jag må extremt illa och fick otroligt ont i magen - satte mig i den enda fotöljen som inte skulle med och satt där till typ... ja, vad kan den har varit? 11-12? Jag minns inte så bra. Iallafall när de hade tömt ungefär hela huset så åkte jag och mamma och erik in till lägenheten, låste upp, tog med sakerna som var i bilen upp in hit. Sen kom flyttnissarna och då somnade jag ett tag, vaknade, sov ett till tag. 

Vi har satt upp möbler (datorer) i mitt och eriks rum, mammas säng är uppe med, men resten är bara KAAAAAAAAAAAOS. Lådor, kassar, sopsäckar överallt >< Och Zappen är knäpp, han blev helt knäckt av allt det här.

Det är lite konstigt men jag känner mig redan ganska hemma här. Mamma ska tillbaka till huset nån gång under veckan och städa, lämna tillbaka nycklarna, and then it's all in the past. Vad säger man? Jag har ingen aning... Jag är så sjukt trött, och imorrn ska vi packa upp, jag ska klippa mig, möblera osv. 

Onsdag - jag och massa andra ska till backens och våldgästa, sedan ska jag hem till pappa och börja packa IGEN, saker tills vi ska flytta till sundsvall.

Torsdag - packa, packa, packa - om jag hinner ska jag vara med älsk, saknar henne som en gås x_x

Fredag - flytta till Sundsvall, så gott det går.

Lördag - fortsatt flyttning.

Söndag - Är vi förhoppningsvis hyfsat klar med flyttningen och kan ha färgparty, dvs färga våra hår, och jag HOPPASHOPPASHOPPAS att älskling kan följa med då... <3

Måndag - första skoldagen. Fick reda på att Tove Egelrudh och Olof Berggren ska gå i min klass - inte för att jag nånsin har pratat med någon av dem, men jag vet iallafall vilka de är. Vad det nu skulle vara för tröst...? Eum, jag vet inte ens vad de tycker om mig så. Men det spelar ingen roll, för jag ska lämna allting bakom mig och bli den jag vill vara. Jag ska inte bry mig mer, har jag bestämt. GOOD LUCK SHAWNEE!

Nej, men allvarligt. Jag har en konstig känsla om allt det här. Är det ett litet sting av längtan jag känner? Liiite, liiiiite? Eller är det hunger? <.<'

I dunno, jag kommer iallafall bli massa glad när allt det här är över. Kommer bli så skönt när allting har förändrats och jag inte står i mitten av förändringen, dagarna är lika långa som om de skulle ha varit tre på rad och USCH vad trött jag är ><

Idag är det min och älsks 1månadsdag<33 Vi har gått över enmånadsgränsen! Vad duktiga vi är x3 Jag älskar dig sjukt mycket ska du veta, du är en av anledningarna till att jag över huvud taget ser någon mening med att kliva upp på morgonen.<3

Förhoppningsvis kan jag spela någon dag med Violet & Blue - saknar mina bandmates onödigt jävla mycket, fuck.

Oh hjälp vad mycket jag har skrivit nu, förmodar att det beror på att jag varit så isolerad! XD Anywho, goodnatt. ;>