Frågan är bara hur jag lyckas med det här. Gång på gång på jävla gång... Hur jag alltid lyckas försätta mig i såna här situationer.

"Men det är ju inte ditt fel"

Eftersom att det händer om och om igen så måste det väl vara det på något sätt, eller hur?

Sista helgen.

Sista helgen.

Sista, sista och verkligen sista, aldrig mer. Inte en enda gång. Idag var kanske sista gången jag låste dörren - jag vet inte. Jag mår så jävla dåligt av det här så jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga eller göra.

Efter att jag hade pratat med mamma och hon sa att vi inte skulle vara där idag började jag gråta - fråga mig inte varför, för det vet jag inte - och jag grät hela vägen hem till pappa. Allting rasade ner på samma gång helt utan anledning men det var första gången jag grät självmant på...jag vet inte hur länge.

Allt jag vet är att det här, är alldeles för mycket för mig. Det här, och allting annat...(jag hoppas du förstår)

Ja, jag tänker på det ibland. Oftare och oftare faktiskt. Det sjuka är att helt plötsligt finns det ingen att prata med om det, ingen annan än ett svart tjockt skrivblock, och det som alltid gick så lätt att säga, det som alltid gick så lätt att säga när man egentligen inte förstod att folk tänkte saker om det, går inte att få ur sig längre. Jag försöker sluta tänka på det och en del av mig har alltid sagt att det aldrig kommer hända, men helt plötsligt är jag rädd. Rädd för att det kommer hända, men är det inte det jag har velat så länge nu? Har jag inte det? Jo, det har jag, bara inte såhär..

 

Fanny

18 augusti 2008 21:19

Jag vill bara säga att du alltid kan prata med mej. Jag förstår såklart inte allt, men jag ska försöka. Jag finns här ! Jag tror att alla har perioder då man har svårt att berätta om vissa saker, trots att det kanske är det man skulle må bäst av. Jag vet inte riktigt vad som pågår i ditt liv just nu men det kan vara jobbigt med förändringar, speciellt om man inte är särsklilt stabil ens när allt är som vanligt..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...