I natt skulle jag försöka lägga mig tidigare, har varit uppe till ungefär 7 varje dag på lovet. Så jag gick och la mig vid 11, somnade men vaknade igen för ungefär en halvtimme sen. Great, nu kan jag inte somna om. Massa saker jag behöver göra, känns det som.

Förra vintern var bara ett rent helvete. Jag hade hemundervisning, 1 timme på måndagar, tisdagar, onsdagar och fredagar. Jag var ensam hemma varje dag, hela dagarna förutom när jag hade lektioner. Jag satt vaken till 2-4 någon gång varje natt, och sov fram till dess att jag hade lektion, vilket var runt 2-3 någon gång. Efter lektionen gick jag och la mig igen, somnade oftast inte utan låg bara och kände. Försökte ibland förklara känslan jag hade i ord, men det fungerade aldrig. Det fungerar fortfarande inte, jag kan inte förklara allt jag kände då, en enda röra av...massor med känslor. Det går inte att beskriva.
Varje dag låg jag och önskade att det fanns någon där som kunde dela känslan utan att jag behövde beskriva den med ord. Om jag bara hade förstått att det var lönlöst hade jag släpat mig upp ur sängen och försökt prata med någon, men det gjorde jag aldrig.
När sommarlovet kom försvann känslan samtidigt med hemundervisningen. Jag tog mig upp, pratade med människor och mådde i alla fall lite bättre än tidigare. Men jag tyckte fortfarande att mitt liv var ett helvete, det hade jag kanske fel i. Men jag oroade mig över hur det skulle bli när jag skulle börja 9an, betygen, välja gymnasie osv.
När skolan började igen fick jag börja på hantverksskolan, vilket var drömmen. Allt kändes lättare, jag orkade mer, jag slapp vara ensam och saker och ting bara blev... så mycket bättre.

Nu vet jag inte om det har att göra med att det är lov, men nu känns allting som förut. Allting är en enda röra och jag kan försöka förklara men det går inte. När jag försöker förklara låter allt så... barnsligt, och jag känner mig självisk.

Jag behöver verkligen hjälp nu, när det kommer till allt med skolan. Hur fan ska det gå..? Jag har ingen aning om nånting. Det verkar som om jag kommer gå på skwadern i sundsvall, någon mindre privatskola där (men lik förbannat större än backens) om jag nu kommer in. (Har inte så värst mycket poäng, nej... >.<) Och så verkar det som jag kommer gå musik estet. Och det första problemet stöter jag på direkt. Dit och hem? Jag har social fobi, klarar inte av att betala för saker och ting, i bussar då till exempel. Så jag har ingen aning om hur jag ska ta mig hem eller något. Problem två, att våga gå till lektioner osv. Jag kommer inte ha någon (och ja, jag vet att ingen annan heller kommer ha det...) som kan hjälpa mig att våga, nån som ens kan hjälpa mig att hitta vägen. Problem tre, lektionerna. Hur fan ska jag våga göra något alls på musik-estet? :s Så fort någon är bättre än mig (vilket är ganska ofta) så får jag jättedåligt självförtroende och vågar knappt visa mig. Töntigt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Jag förstår inte. Visserligen kanske det här låter jävligt svagt och inte som några riktiga problem men jag är så jävla nervös och får sån jävla ångest över det att det river mig itu.
Ursäkta, men det är min blogg.

 

fanny

7 augusti 2008 18:46

efter den här kommentaren ska jag sluta läsa för dagen (haha rim xD) men det var intressant. För det första hatar jag att åka buss, och vara ensam på nya platser för jag skäms jämt för mig själv och hittar inte. Och jag är en sån där typ som inte gör saker som jag inte vet att jag är bra på, och då är det inte lätt att lära sig..:(Det är inte töntigt att ha dåligt självförtroende. På gymnastiken händer det att jag vägrar vara med och då blir folk förbannade, men dom har ingen jävla aning om hur hemskt det känns att göra saker man inte tycker man är bra på inför folk när man har så extremt dåligt självförtroende..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...