A brave man once requested me

To answer questions that are key

"Is it to be, or not to be?"

And I replied: "Oh why ask me?"

Tunga hjärtslag. Svårare att andas. Av en enda jävla tanke, av några få små ord.

Fler tankar. Fler ord. Hjärtat slår hårdare, andningen blir tyngre.

Here we go again...  

Orkar absolut ingenting idag.

Jag vill bara åka hem och ge upp, lägga mig i sängen och gråtsova hur länge som helst. Jag klarar itne det här idag.

Jag ringde till pappa och började såklart gråta på en gång, vadfan, jag HATAR mig själv, jag HATAR att jag alltid ska bli såhär, att jag alltid ska lyckas deppa ner allting och bli så jävla...omöjlig!

Vad fan är det för fel på mig?!

Jag försöker ändra på mig varje dag men för helvete... vad jag än gör, hur jag än går till väga, så förstår jag allting...  Pappa pratade med Ullrika (syv) och hon skullep rata med min svenskalärare (vi har bara en lektion idag men ändå ska jag bli helt jdaighwojawoja, fan) och jag vet inte om jag behövde göra så mycket idag. Men fan, jag orkar inte, jag kan inte, fan, jag orkar inte vara vaken, jag orkar inte finnas

jag vill inte finnas

och jag har dåligt samvete för jag borde egentligen jobba med esvprojektet men jag kommer ändå få IG i hela den kursen,

och mamma ringer och säger "sådär kan du ju inte hålla på" närjag är hemma för en dag

Men vadå hålla på?!

Pappa säger att det inte spelar någon roll för honom om jag får bra skolresultat eller inte så länge jag får en bra skoltid, jag släpper den oron, sen ringer mamma och blir sur på mig om jag är hemma när jag inte orkar

Det har alltid varit så och det kommer alltid vara, man vet ju för fan inte hur man ska reagera och jag orkar inte

Allting FJIAWIOÄFHWAFJAW

allting är helt fel, HELVETE

hur många finns där för mig egentligen? en människa? ... det är allt jag känner... finns du där för mig..?