Men vad FAN!

Satt och smsade med min lärare förut, och frågade om vi skulle in till hudik med klassen imorrn. Ja sa hon, men jag skulle väl till bup först?

Frågade mamma om jag skulle det, hon sa ja! Tack för att ni berättar allt för mig!! ÅH, så på en gång fick jag såklart ångest - jag har inte vart där på flera månader, och gud... det går ju fan alltid illa.

Den här dagen har BARA gått skit - ALLTING har gått åt helvete. PRECIS ALLT! Har bara blivit så jävla less, jag är desperat nu. Har velat gråta hela dagen men inte ens det kan jag..

Ja, ja.. Min dator har börjat störa sig igen så den hänger sig ungefär var 20e minut o_o Isis får lite små anfall lite här och där. Det går inte att lyssna på musik, för då hänger den si! Lycka! ...

Fan, åt helvete vad jag jävla meningslös jag känner mig, allt jag gör är att sitta här och klaga och jag ger intrycket av att inte bry mig om någon annan än mig själv. Det är inte sant, men jag förstår att alla tror det...

Fan, åt helvete med allt, vad FAN ska jag göra?! Medicinen hjälper ju inte ett piss längre... Ju mer jag tänker på allt som kommer desto sämre mår jag, men jag kan ju såklart inte låta bli att tänka på det för jag kommer närmare och närmare det varje dag. Nu är det Februari... Det är fortfarande lång tid kvar... Men på sommaren så måste vi flytta, och om jag fortfarande går hos bup då så kommer jag ju måsta byta till sundsvall, förmodligen? 

Jag klarar bara inte av det här... jag gör bara inte det.. att komma bort från mamma, zappen, erik, kristin, petra, ninni, johanna och resten av kompisarna kommer ju inte direkt göra det lättare - men att dessutom byta ut det mot det okända, mot allt jag är rädd för... När jag mår som jag gör nu... jag får sån jävla panik av att tänka på det... även fast det är så jävla lång tid kvar. hjälp mig, hjälp mig, säg vad jag ska göra! Jag kan bara inte acceptera att det är så och att det inte finns något sätt att komma runt det - det är bara för jävla jobbigt... jag behöver hjälp...