Nu känns det på allvar som att jag ska gå sönder helt. Bara ramla isär i olika bitar.

Jag orkar inte med folks reaktioner och hur de beter sig, jag orkar bara inte. Jag vill isolera mig någonstans och bara vara ensam tills jag orkar se folk i ögonen igen.

Sitter i skolan, är bara trött och jag vet inte vad jag ska göra eller ens vad jag vill göra.

Igår kväll satt jag och funderade på vad jag ville göra, vad jag skulle göra med hela mig, med mitt liv, och jag kom fram till att det lär bli svårt att få något gjort alls när jag inte ens vill göra något. Jag kommer inte klara det här utan ett mål eller en viljekraft, för jag har ingen just nu.

Jag hatar det här...