Imorrn kommer vara den svåraste dagen på länge. Det är ett år sedan jag berättade för Alex och man kan väl säga att vi blev tillsammans. Jag har ärligt talat aldrig älskat någon lika mycket som henne och jag behöver bara tänka på att jag kunde hålla hennes händer i mina så vill jag gråta. Jag kommer inte över det, jag gör bara inte det...

Idag var jag på bup... Var massa trött så fick sluta iallafall 10-20 minuter tidigare.. vart inte så mycket sagt men efter det så vart jag såklart deppad som satan, och det höll i sig resten av dagen...

Jag har någon slags rivande ångest i mig men jag vet inte varför, jag vet inte vad jag ska göra eller vem jag ska vända mig till. Jag har ingen aning om varför jag mår som jag mår och jag har ingen aning om vad jag ska säga för att beskriva det... Jag känner mig som en värdelös, risig jävla trasa och jag vill bara sova, även fast jag inte är trött. Jag vet inte vart jag ska ta vägen... jag vill bara inte det här, och det kan väl knappast bli bättre om man inte ens vet varför man mår som man gör? Jag vill inte, och jag klarar det inte... jag-vill-inte!

Imorrn är det kortdag i skolan och sedan ska vi (sweet billy) åka och repa i Gnarp... funderar på att skriva en låt om själva dagen imorgon och känslan som river i mig och tankarna som bränner i huvudet... men jag vill inte göra det idag, det får bli imorrn... kanske på spelningen tillochmed.

Jag vill inte ens veta hur jag kommer må den 13e... då alex & jempa blev tillsammans.. då ska jag sitta i en buss från skolan ner till nynäshamn och sedan på färja till polen... Jag vet inte vad som ska hända med mig nu..