Tack till er som pratat med mig på senaste tiden, it has worked like a charm. Förvirringen har avtagit, iallafall till en viss del, får väl se hur det blir när skolam börjar igen och allting måste förändras.

 Igår var vi hos farfar och Connie, jag, Tina, pappa, Erik och Julia. Det är kul att se Erik med en flickvän, de verkar kunna hålla ihop ett långt tag, och de verkar bra för varandra. 

Vi gick ut lite på byn, ner till sjön, medan pappa och farfar gick och pekade ut massor med barndomsminnen. Det kändes så konstigt, en hel barndom, massor med minnen, men jag kommer aldrig att ha en aning om nånting. Det får mig att tänka på... om jag flyttar härifrån, hur jag kommer att se på Jättendal när jag är i pappas ålder? Jag kommer ju ha förstått så mycket mer, kommer ju att veta vad en del saker som hänt här har haft för inverkan på mig och den jag kommer att ha blivit. Det ger mig rysningar. Jag älskar det nu, men jag har ingen aning om sen.

Och kommer jag att komma ihåg allas namn, min klass, alla årtal och datum, som pappa gör? Kommer jag minnas det jag lovat mig själv att aldrig glömma? 

Connie frågade mig, "men dudå? Vart har du din kille?"

Jag blev lite ställd, och visste inte vad jag skulle svara först. Haha, det är så ironiskt... Men jag orkade inte ta itu med hennes reaktion om jag skulle sagt som det var. Så istället sa jag "...nowhere to be seen..." 

Istället för att vifta bort det så bombade hon mig med massor med otrevliga följdfrågor istället. "Varför dådå? Varför är det så? Är det ingen som frågar? Är det ingen som duger?" 

Till sist började hon prata om att man "inte ska stressa", och att ens drömprins kommer till slut. Sedan började hon iallafall prata om annat, och så var den mest obekväma konversationen 2009 över -- hoppas jag.

Idag tycker jag att det luktar sommar överallt, olyckligtvis är det inte sant. Vi har hur mycket som helst med snö kvar, och jag längtar ihjäl mig tills sommaren. 

Jag skrev en ny låt idag, Crying Candy Canes & Dreadful Diary Drains, om någon vill läsa texten så säg till. Jag och Violet har kommit överrens om att göra den i tretakt, unexplored territory kan jag säga! 

Idag är även min ömma broders sista dag som 17åring och icke-myndig, han fyller 18 om ca 51 minuter, så grattis till honom!