Jag har haft alldeles för mycket tid att tänka, eller snarare att överanalysera allt. Efter ett par dagar med mig själv känns det lite lustigt att ta ett steg bakåt, peka på mig själv och säga "issuuuueees!~~"

Jag drömmer skumma saker. Massor med skumma saker. Oftast att jag åker eller sitter i en bil, men det är aldrig jag som kör.

Att köra bil i drömmar handlar om att styra sitt liv... De två senaste nätterna har jag drömt att mamma har kört/dekorerat bilen jag sitter i. 

Jag är så trött på allt det här, när folk vägrar att hjälpa sig själva, utan hela tiden tänker "oh, jag pratar lite med mina nära och kära, får dem att må sämre" när de vet innerst inne att några minuter efter kommer allt att vara som vanligt igen. Varför vägrar folk att hjälpa sig själva? Jag har varit där själv, det vet jag, jag har vart en riktig pain in the ass - och vad förväntar jag mig? Jag hade själv aldrig förstått om någon hade skällt ut mig av den anledningen... 

Mental note: andras mognad är ingenting du kan skynda på, låt dem ta sin tid och hoppas att de förstår en dag. Ibland finns det inget mer än så du kan göra.

Jag har knappt vart på skolan de senaste två veckorna, energin räcker inte till. Alla jobbar med massa olika lösningar, föräldrar, lärare, men för mig känns det som att det inte finns något bra sätt att ta itu med det här. Det får helt enkelt bli som det blir... Något måste bestämmas på EVKn som vi ska ha efter påsklovet iallafall. 

Jag har längtat ihjäl mig tills Barbro skulle komma hem från sin semester, så jag äntligen hade någon jag kunde prata med med gott samvete -- nu är hon hemma, men hon jobbar tydligen inte ens kvar på bup. Hon har börjat på nåt nytt ställe där det är 18årsgräns... 

Det är prat om att Lena ska ta hand om mig istället, men heh, om det tog 2½ år innan jag kände att jag kunde berätta saker för Barbro... Fast i och för sig, vad jag kan förlora? 

Jag och Barbro ska träffas en till gång iallafall. Sedan vet jag inte vad som händer.

Jag är trött på att inte veta...

Ju mer du vet att du inte vet, desto närmare det gudomliga är du