Jag borde sova.

Konstiga dagar... alldeles för konstiga dagar. Jag mår skit, jag behöver bryta ihop igen, men efter för lång tid så är det som att man... glömmer. Så förändras ens känslor. Så förändras ens situation.

Men det är ingen bra glömska, nån slags... tomhet. Ah, jag vet inte riktigt vad jag ska göra, vad jag ska säga. 

Nya ärr... Gah, jag önskar att de bara kunde läka ihop och försvinna. Bort. Går det att slita bort dem? Jag är så dum... Jag borde ha tänkt bättre. Men jag minns ju känslan, jag kan inte ens anklaga mig själv.

Jag skäms.

Och på tisdag är det EVK, då måste nånting bestämmas. Måste. Det måste ha varit tre veckor sedan jag slutade komma till skolan, om inte mer. Min tidsuppfattning har tagit för många smällar tror jag.

Jag längtar inte. Jag skäms över mig själv när jag inte vet vad jag själv vill. Jag skäms över mig själv när jag kräver tid och... ansträngning, när jag själv är så uppgiven och hopplös.

Vad kallar man en vaken dröm på nattid? Det låter ju konstigt att dagdrömma på natten. Min största rädsla vore om alla försökte hjälpa mig, om alla gjorde precis allt de kunde, vi hade provat allt, och jag fortfarande inte mådde bra. Om alla försökt, och jag bara var ett slöseri på deras tid. Det vore det absolut värsta som skulle kunna hända. 

Men tanken på att leva, tanken på att gå ut skolan, börja jobba, träffa någon, gifta sig, skaffa ungar, jobba sig uppåt, skaffa sig ett liv, gå i pension, bli gammal... den känns inte lockande just nu. Inte om det ska vara såhär, fast jag vet ju också så väl att allting förändras hela tiden. Det vore dumt att kasta bort dessa tusentals chanser att få något totalt underbart.

Om jag nån gång kan vända mig till mig själv och tänka "jag mår bra, jag är lagad nu", så ska jag minnas den här stunden. För nu känns det verkligen som att... Det bästa vore bara om jag kunde försvinna. Jag kan inte ersätta ett helt jävla tankesätt, det är mitt största problem, och oh, jag undrar vart jag kommer vara om exakt ett år fram i tiden?

Just det, sova var det ja.

...Är mina ögon öppna?