Den här känslan skulle jag verkligen kunna leva utan.

Imorgon är det EVK, till slut, och jag är så sjukt jävla nervös att... Ja, jag vet, jag är mästaren av överreaktioner, men UGH. Pappa ringde igår och sa nånting om att jag vart överskriven på IV, nånting om tre månaders uppsägningstid på lägenheten och att jag inte ska få något med inackorderingstillägg. Förstod verkligen ingenting, men det betyder att jag kommer måsta flytta hem, right? 

(Ska sätta en parantes här att Viktor är bäst)

Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig. Jag känner mig bara så satans hopplös, jag vill... jag vet inte vad jag själv vill. Och jag känner mig så borta att det här troligen är en jävligt dålig tidpunkt att skriva blogg på. 

Men jag känner bara... Nej. Nej, det här är lönlöst. Ingen kontakt med hjärnan. (kinda familiar with that feeling by now, aren't we) 

I don't know what your problem is, what your issues are, but as of now, I officialy don't care