Förut brukade jag känna att det enda jag gjorde bättre var att skriva. Att sjunga. att vara den jag är.

Jag saknar att bara känna mig nästan helt värdelös

Säger de inte att hjärnan blockerar vissa upplevelser, för att det är för smärtsamt att minnas? 

Började 15:15 idag, så jävla skönt att få sova. Hade idrott som enda lektion, och vi var med särgruppen i styrketräningsrummet igen, har så jävla ont i kroppen! >.< känner mig som en jävla mört. Grymt skönt dock...

drömde en grymt mysko dröm i lördags natt.. det var nånting om att jag och mamma satt vid hennes msn, och hon sa åt mig vad jag skulle skriva till hennes kontakter. Så loggade en av hennes vänner in och hon sa att jag skulle skriva "vågar du ta av dig alla kläder så att ditt hjärta syns?"

...

...

...

Så jävla läskigt >.< Enligt drömtydningen så står hjärta för sanning och kläder för hur alla andra, världen, ser en. Gah, jag älskar sånt här! *mysa in sig i meningen*

Och mamma la tarotläggning på mig och erik i söndags, haha, orkar inte gå in närmare på resultat osv men det var grymt kul. Hoppas jag får en kortlek när jag fyller så jag kan börja spå folk... hoppashoppashoppas

Jag är så jävla trött, speciellt efter gymmet och allt, men jag vill inte sova... jag vill bara inte. jag vill inte ha imorgon. Det är svenska... jag kom nyss på att jag inte gjort uppgiften än. Den där jävla uppgiften som allting var grundat på förra gången... efter den lektionen var jag inte i skolan på 2 dagar. Haha... jag längtar inte.

Jag är så jävla trött på att få ångest VARENDA JÄVLA KVÄLL pga att klockan går... Jag orkar inte med det här. Jag kan inte. Jag orkar inte. Jag vill inte.

hm.. haha. och Pyro tog bort mig från sin vännerlista på bilddagboken, och när jag frågade varför fick jag något i stil med följande till svar:

"därför att jag orkar inte ha dig kvar. för att jag tycker du är dryg eller har blivit det iaf så" och avslutade med "tuf shit deal wight it..."

I'm in amaze. Och det var han som ville bli vänner igen efter att vi gjorde slut! ... men såklart, försöker man påpeka något så har han satt in gästlösen på sin bilddagbok, så säga något, det får man såklart inte.

VAD är det med människor och att alltid måsta ha sista ordet?! Jag blir KNÄPP! Varför kan ingen låta en konversation gå tills den tar slut... varför är alla så jävla rädda för att höra vad alla andra har att säga?

Och har jag blivit dryg? <.< Skulle definitivt inte förvåna mig alls. Haha jorå, säkerligen är jag dryg, men jag tycker jag är precis lika dan som för... ja... senast jag pratade med honom.

Fan vad jag svamlar. Det här spelar egentligen ingen roll, ingen roll alls, för jag vill bara att allting ska ta slut.

Det känns som jag tappat en del av mig så fort jag tänker på dig...

Av nån jävligt underlig anledning är jag glad som fan över att allting inte blev så jävla bra för dig utan mig som du sa... Hahahahaha! Herregud! Allting är bara ett stort skämt, världens sämsta roliga historia!

Jag sliter av mig håret snart... inget mer gnäll, inget mer ansvar. Jag orkar bara inte

Jag har aldrig velat höra nåt från dig såhär mycket som jag gör nu...

bara en liten kommentar?

snälla?

Jag vill inte känna mig lämnad... bara ett litet tecken? Ett mail? 

Jag har iallafall pratat med mamma om tarotkort till min födelsedag. Hon sa att det nog ska gå och fixa^^ so I'm hoping.

Ursäkta alla negativa inlägg men 

Mje mje, var en relativt skön dag idag i skolan. Började 1, då vi hade engelska, och jag kom på mig själv med att tänka att allt var så tråkigt för att det var så jävla enkelt. Jag äcklar mig själv när jag tänker så

Efter lektionen satt jag, fiffel, kakmilla, hannis & bambi kvar och jag fick göra mina älskade psykologitest på dem. *-* De är sjukt kul att umgås med, en sak som får en att längta att komma till skolan på måndag faktiskt... 

Anywho, jag kom ner till navet vid 4 och skull med bussen som gick 20 över, men snäll som jag är (!) så väntade jag på älskling för att få träffa henne, hon kom ner till navet vid typ halv och 17:30 gick nästa buss så det var bara att vänta. Sjukt skönt att träffa henne dock...<3 as usual.

Nu är jag hemma i hudik och det är som vanligt skönt att träffa mamma, erik och zappen. Nästa helg ska jag troligen försöka få med älsk hem till pappa och vi ska ha buffyhelg!, längta <3

Jag känner mig grymt konstig nu... igårkväll var inte speciellt trevligt, break-downs är sällan det >.<, men jag är så less på att gråta i tystnad gång på gång på gång på gång, bara för att glömma bort det dagen efter, och ingenting görs åt nånting...

Vad kan man göra då? 

Det är en förbannat bra fråga.

Men nu börjar allting bli som så att när jag inte är jätteglad, när jag inte har ett deppanfall och vill dö, så spelar ingenting ens någon roll längre. Som just nu.

Just nu känns allting bara så SJUKT jävla meningslöst, som att jag inte skulle behöva existera alls.

Jag är så jävla less på allting, jag är så jävla trött på att få ångest varje gång jag ska kliva av en buss, jag är så jävla trött på att ha dåligt samvete för att jag sitter här inne på mitt rum när jag egentligen borde umgås med mamma, även fast klockan är halv 12 på natten och hon sover...

Jag orkar inte ha ångest när jag tänker på att morgondagen kommer och det kommer aldrig nånsin finnas ett sätt att slippa det...

och på nåt sätt måste jag och massor med andra människor i min omgivning inse att det här är inte bara ett "jag är trött på" utan snarare ett "jag orkar inte"

Varför får alla bilden av att jag mår så bra helt plötsligt? Att hela övergången till sundsvall och skvadern gick så smärtfritt?

Kanske för att de inte är där på nätterna när jag ber för att få lämna min egen kropp, bara för en stund, och nej, hur berättar man nånting sånt?

Hur förklarar man?

Jag tror aldrig jag har gjort det. Jag måste lära känna mig själv på nytt och lära mig att sätta ord på saker och ting, men jag orkar inte. JAg orkar inte ens resonera med mig själv om saker och ting, jag orkar inte tänka igenom allt positivt och allt negativt med att vakna varje dag.

Jag är smärtsamt medveten om all smärta jag skulle kunna spara människor genom att helt enkelt bara inte existera,  jag säger inte alla, men det är så mycket jag gör som helt enkelt bara är ivägen för alla.

Mest mina föräldrar.

Och jag vill inte vara såhär spärrad, spärrad och se allt negativt.

Kan jag bara inte inse det? Kan inte du?

Jag vill helt enkelt inte leva! Jag har fan inte ens en liten gnutta livslust kvar och hur fan kan de förvänta sig att jag ska kunna leva, gå i skolan, och göra det bra?

Jag vill bara sluta i skolan men jag älskar att vara där, jag tror starkt på de nya vänner jag fått men varför måste allting vara så jävla svårt hela förbannade tiden? Jag vill inte må såhär! Jag vill vara glad, jag vill vara lycklig, men fan, jag har nog aldrig ens varit det och jag tror verkligen itne jag kommer bli det...

Nu måste jag sluta ha diskussion med mig själv... sånt här betyder aldrig något när jag väl slutat tänka... 

Jag börjar bli lite seriöst rädd nu. Igår kväll satte jag mig i soffan vid 11, kl 6 vaknade jag på samma ställe utan att minnas att jag ens somnat eller sovit. Yeah, yeah...

Hade sovmorgon idag till 9 iallafall, visserligen börjar vi inte förrän 1 men ville hit iaf. Tycker verkligen om att vara här men allting är så jobbigt...pappa ringde mig kvart i 8 iallafall och typ började prata, minns absolut ingenting av det han sa förutom att jag skulle ringa om det var nåt XD

Och nu sitter jag här... Det är gröt idag! Jag är happy! <3

Jag är så sjukt trött, glad att det är helg, har buffyabstinens som fan och vill bara krypa ner i en varm säng med ett duntäcke, med godis, och få kolla på buffy, helt ensam.

Varför var allting tvunget att bli så himla fel? Varför kan jag inte få må bra för ett tag...? Och allamår dåligt,överallt

Och så fort man hittar nånting atttro på tycker folk att man är dum i huvet... tur det! Varför kan ingen bara tänka sig för innan de öppnar käften...

Ja jag klagar. Jag har inget annat att säga!

ALLTING är så jävla fel just nu!

förlåt att jag inte gör det bättre för dig

just nu önskar jag bara att någon kunde låsa in mig nånstans tills jag orkade något.. och låta någon annan ta hand om allt som händer, om skolan, om de som behöver mig, om någon gör det... jag kommer ändå aldrig att bli något...

och jag förmodar att du insåg att "hah, jag behöver egentligen inte engagera mig i hennes negativa tankar längre!" och bröt dig loss..? good for you..

jag saknar & behöver dig.. 

Det här är fan inte bra.

Jag var inte i skolan igår, inte efter tisdagens smärtsamma nederlag. Idag skulle jag gå och försöka ordna upp saker och ting med svenskaläraren men nejdå. Jag snoozade väckarklockan tre gånger (jag försökte faktiskt!) men jag var bara så jävla trött. Imorrn måste jag gå, jag önskar det fanns nån här som kunde tvinga upp mig imorrn för jag vill verkligen gå. Det var ju precis det här som inte skulle hända..!

*skicka fokus på ett annat håll*

.. *tänka*

Jag fyller år ganska snart! Typ... om en månad^^

Och för inte så länge sen började jag tänka på vad jag faktiskt ville jobba med, om det fanns nåt allsjag ville jobba med, om det här med musik och bandet inte skulle gå.. såjag började tänka på mina intressen utöver musik och att sova... Och jag har kommit fram till att jag är ju helt galen i saker som drömtydning, tarotkort, det mesta som har med andar att göra... Så tarotkort är en sak som jag vähääldigt gärna vill ha när jag fyller *pokar dig som läser*

Och igår när jag inte hade något att göra så mindes jag någonting på Mudvaynes senaste skiva om något kallat The Hermetic Order of the Golden Dawn, så jag började läsa lite om det. Nu är jag sjukt glad för jag känner mig så otroligt hemma i det! Jag har visserligen inte läst allt än men jag hoppas att det här är vad det är, någonting om medmänsklighet, individualism, spiritualitet och "sökandet efter det mystiska i tillvaron"! 

Isis är glad. Synd bara att folk aldrig kan hålla sina åsikter för sig själv när man äntligen hittat något som intresserar en...

Hm, det här blev konstigt. Jag mår egentligen inte alls speciellt bra idag... inte ens lite, för att vara ärlig. Men jag har inte varit vaken direkt länge x_x

Hur kunde jag låta mig glömma vad jag egentligen är såhär länge...? hur kunde jag börja tro, i flera månader, att jag var värd något?

hur jag ska mig ur sängen imorgon är en allt för bra fråga