Jag växer.

I varje rörelse jag gör växer jag, och jag reser mig upp når jag svindlande höjder och mina varje steg leder mot perfektion. Inget är för svårt för mig. Om någon annan såg mig just nu skulle de inte tro sina ögon. Just inatt klarar jag saker jag aldrig skulle kunnat drömma om igår.

Then there's tears.

Jag kommer på mig själv med att sitta på sängkanten och stirra på en urdragen kontakt. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den här scénen dissolve and change; jag sitter i rummet där mina föräldrar berättade att de skulle skiljas. Jag kan peka ut det exakta stället om du vill.., det ser bara så annorlunda ut nu. Precis som allt annat. Annorlunda. Det här rummet innehåller hela min jävla livshistoria, även om det är rummet jag aldrig klarade av att sova i när jag var liten.. Om väggar kunde tala...

Jag vill ha nåt. Något som kan få mig att glömma, bara just nu. Imorgon spelar inte så stor roll, inte nu längre.

Morgondagen är för övrigt en söndag. Sedan ännu en smärtsam vecka.

Varför slutar alla nätter såhär?