Jag är fascinerad över hur jag mår just nu.

Sjukt dåligt.

Inte dåligt alls.

Ingen jävla aning.

På bussen till skolan igår tänkte jag på en viss dag för några veckor sen, då allting kändes så bra. Då jag klev av bussen från skolan och självsäkert gick hem till lägenheten.

Direkt där efter kom tanken "jag antar att den känslan aldrig kommer tillbaka...?"

Och jag tror jag har rätt. Den kommer aldrig sätta sig långvarigt.

Världen är för svår... det här är helvetet