Allting är sådär svårt igen -- nej, inte igen, fortfarande, för när var något lätt senast?

Efter kollapsen har jag vart helt hyper i två dygn, min puls har gått på högvarv 24/7, jag kan inte sova, kan inte koncentrera mig, och jag vet att jag behöver lugna ner mig så det inte händer igen, men det gör mig ännu mer stressad.

Jag vet inte vad jag ska tänka på, hur mycket jag ska tänka, vad jag ska lägga min energi på, jag vågar knappt prata med folk för jag är så rädd för vad de ska säga. Rädd för att något ska hända.

Skolan idag gick hyfsat, jag behövde bara springa ut och ta luft en gång iallafall. Så nära panik vet jag inte om jag varit förut. 

Det här med ekvationerna jag skulle lösa idag gick däremot inte lika bra... ehehe. Däremot valde jag mina individuella val inför tvåan: Filosofi A och Kreativt skrivande. Hoppas bara på att jag kommer in... 

Trött på att vara förvirrad. Behöver en paus från min egen kropp, allting var svårt nog utan att jag ska gå omkring och vara allmänt varm och flåsa 24 timmar om dygnet... <_<

Jag är i vilket fall i Jättendal nu, och är sjukt trött och less, så ni kan nog förstå varför jag är lite osammanhängande. Kroppen funkar fan inte längre. *pout*

Hoppas på lite mer förståelse från en del