Allt byggs upp, när man trodde att högen med press hade nått taket. Det fortsätter. Bara fortsätter.

Och förvirringen när man desperat rotar igenom högen för att hitta källan... hitta det man kan ta itu med på egen hand... är obeskrivlig.

Hur hamnade vi här? Allihop, alla på varsin väg. Hur gick det till? När hände det här? 

Det får mig att tänka på sista dagen på högstadiet, och wohoo! Vi slutar nian -- nu är det den sista förberedande sommaren innan gymnasiet som väntar, och alla är förväntansfulla för gymnasiet är -- ja, vad är det? Det är så annorlunda. 

Och förändringar är bra.

Så alla springer, en del hand i hand, en del alldeles för ivriga för att se de som de lämnar bakom sig. En del slänger blickar bakom ryggen när de ger sig iväg, på mig, för jag står kvar.

"...vänta, va? Ska vi gå redan?" 

Jag vill kravla mig upp i mammas knä och bli vaggad till sömns. 

Och så börjar alla förändringar, mamma måste resa sig och jobba, något som hon själv inte ens orkar med - så hur ska hon orka vagga mig?

Annorlunda är bra. Förändringar är en del av livet. Den största delen av livet, faktiskt. 

Allting byggs upp. Det börjar bli lite mer än hanterbart nu... Vi borde ha städat för länge sedan.

Och förvirringen... Känslan av att människorna som man själv kunde förstå har sprungit iväg i en annan riktning, och när man pratar förstår de inte riktigt längre. De säger att de förstår, men när de ska bevisa det är det inte riktigt.

Du ligger och önskar, önskar att någon ska fråga, men när de väl gör det är det för obehagligt att svara. Iallafall om man ska säga sanningen. Så det är lättare att prata om de simpla, obetydliga sakerna, än att säga det som man verkligen, verkligen vill uttrycka. Inte sant?

Tankarna tar över ibland. Som nu. 

Tiden har sprungit iväg, allting förändrades, som jag sa, och nu är det dags att sätta sig ner och gå igenom den där stora högen med... press. Städa. Röja undan, ge plats för det nya. 

Men om det nya tänker försvinna och raseras som allt annat, är jag inte säker på hur mycket jag värdesätter det nya. 

Tornet