Jag vet inte vad som kommer hända.

Jag har inte vart i skolan den här veckan än, och jag tänkte gå imorgon, men jag kom på att de gjort om vårat schema för den här veckan och det är bara lektioner jag verkligen känner att... jag orkar inte.

Matteprov imorgon. Har jag nånsin vart så oförberedd? <_<

Men det är mitt eget fel som backar ur...

Pappa ringde förut, första gången vi pratat sen i söndags. Jag var trött men jag sa lite grann av det som var, men orden fastnar i halsen. Jag vill inte avlasta mig på nån...

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men jag önskar att Barbro fortfarande fanns. Henne skulle jag kunna prata med, men det är för att hon får betalt för det. Hon får iallafall lite kompensation. Lämpligt nog är hon bortrest till Sydafrika i minst 2 veckor till...

Jag och pappa skulle iallafall höras senare idag iallafall, och kanske ses och prata. Se vad som kan göras.

Jag vill gå ner på ica och begrava mig i glass... låter som en rimlig plan. Jag orkar inte ta itu med något... Även om allting gör ont och faller samman så stannar inte världen, även fast den borde! "Hallå, har du inte märkt att jag inte orkar? Stanna en stund så jag får hämta andan!"

Nu hänger jag hur som helst i luften... och väntar... det passar ju ganska bra, för jag har ingen energi till något annat i vilket fall.