Jag har haft alldeles för mycket tid att tänka, eller snarare att överanalysera allt. Efter ett par dagar med mig själv känns det lite lustigt att ta ett steg bakåt, peka på mig själv och säga "issuuuueees!~~"

Jag drömmer skumma saker. Massor med skumma saker. Oftast att jag åker eller sitter i en bil, men det är aldrig jag som kör.

Att köra bil i drömmar handlar om att styra sitt liv... De två senaste nätterna har jag drömt att mamma har kört/dekorerat bilen jag sitter i. 

Jag är så trött på allt det här, när folk vägrar att hjälpa sig själva, utan hela tiden tänker "oh, jag pratar lite med mina nära och kära, får dem att må sämre" när de vet innerst inne att några minuter efter kommer allt att vara som vanligt igen. Varför vägrar folk att hjälpa sig själva? Jag har varit där själv, det vet jag, jag har vart en riktig pain in the ass - och vad förväntar jag mig? Jag hade själv aldrig förstått om någon hade skällt ut mig av den anledningen... 

Mental note: andras mognad är ingenting du kan skynda på, låt dem ta sin tid och hoppas att de förstår en dag. Ibland finns det inget mer än så du kan göra.

Jag har knappt vart på skolan de senaste två veckorna, energin räcker inte till. Alla jobbar med massa olika lösningar, föräldrar, lärare, men för mig känns det som att det inte finns något bra sätt att ta itu med det här. Det får helt enkelt bli som det blir... Något måste bestämmas på EVKn som vi ska ha efter påsklovet iallafall. 

Jag har längtat ihjäl mig tills Barbro skulle komma hem från sin semester, så jag äntligen hade någon jag kunde prata med med gott samvete -- nu är hon hemma, men hon jobbar tydligen inte ens kvar på bup. Hon har börjat på nåt nytt ställe där det är 18årsgräns... 

Det är prat om att Lena ska ta hand om mig istället, men heh, om det tog 2½ år innan jag kände att jag kunde berätta saker för Barbro... Fast i och för sig, vad jag kan förlora? 

Jag och Barbro ska träffas en till gång iallafall. Sedan vet jag inte vad som händer.

Jag är trött på att inte veta...

Ju mer du vet att du inte vet, desto närmare det gudomliga är du

 

Fanny

9 april 2009 20:32

Det är inte alltid det lättaste att våga hjälpa sig själv..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...