Hjälp mig, hjälp mig nu - jag klarar inte det här nu, det är alldeles för mycket - Varför kommer allting så satans, jävla olägligt?!

*kan inte sluta svära*

Jag kan inte ens beskriva, vilken jävla ångest jag har nu. Helt jävla...panik. Jag bryr mig inte om om det här är bra att läsa, om det är någorlunda skrivet, fan, jag orkar inte bry mig. Det finns ingen på msn jag kan prata med så jag bara kluddrar ner nånting här för jag har panik. Jag klarar bara inte det här - jag vet inte vad jag ska göra!

Nu kan jag inte sova heller, igen, som jag inte kunde förut när mobbingen pågick. Fattar inte, det har förstört mitt liv... men anyway, jag kan inte sova för jag är så jävla stressad hela tiden - och det resulterar i att jag inte orkar upp till skolan, inte har orkat till träningar osv - vilket i sin tur resulterar i att folk gnäller på mig, inte förstår, kräver mer av mig - vilket gör mig mer stressad än jag redan är och kan sova ännu mindre - och allting blir VÄRRE OCH VÄRRE OCH VÄRRE.

När jag pratade med mamma om nationella proven, att jag var orolig inför dem så sa hon "men du gjorde ju engelskan förra året, det gick ju hur bra som helst?"

Jag: "Ja, men det var engelskan, det är inte samma sak."
Hon: "Ja, men hur bra mådde du då på en skala då?" 

 ...

Ja! Bättre än jag gör nu! Nu är det seriöst, kris - och på tal om det vet jag inte vart bup tagit vägen, de är helt borta. Jag har inte varit där sen... Ja fan, jag vet inte, 2 månader kanske... Kanske 3. Ingen aning faktiskt... Och jag vet inte varför. Och jag vet inte ifall jag över huvud taget vill dit mer.

Ja, ja. Skulle ha haft spelning imorrn, men den gick ju tydigen åt helvete. för jag duger ju inte. *tjatar*

Så Mille, när du läser det här, sorry men när bandet gick åt helvete så mådde jag piss igen - så jag orkar inget även om jag inte är upptagen. Förlåt.

Ellen, tack för att du finns. Underbara varelse, tack för att du tänder några ljus när mörkret faller - du betyder så jävla mycket. Jag hoppas du vet hur mycket jag tycker om dig.

Så, allt från en sliten, uttröttad och panikslagen Shawnee. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...