Krashlandning.

Jag var på hantverks och hälsade på idag, men jag orkar inte skriva om det.

Min lektion på skvadern började 15.15, det var idrott, men jag orkade bara inte gå. Inte på något vis. Somnade på bussen till sundsvall och vaknade lagom till jag skulle kliva av, åkte sedan hem hit till lägenheten och städade. Somnade igen. Åt. Åt mer. och mer... och mer...

Allt är fel. Allt är så jävla, jävla fel. Är det meningen att man ska börja gråta när man tänker på morgondagen?  I så fall vill jag inte vara en del av det mer..

Vart leder det här? Vart är jag påväg? jag hatar att fråga mig själv de här frågorna, jag hatar förändring, men jag orkar inte leva just nu. Jag fattar inte hur man lever... vad fan gör man då?

Blockerad av tankar att skriva det jag vill. Blockerad att låta folk veta hur jag verkligen, verkligen mår. Min innersta önskan. Rädd att bli missförstådd? Rädd för överreaktioner? Rädd att någon ska försöka hjälpa mig, och misslyckas, igen?

Allt känns som ett stort, grymt skämt. Samma tanke en gång till. När jag ska försöka förklara hur jag mår dyker den tanken alltid upp... men jag klarar inte av att säga det. Jag har sagt det så många gånger förut, helt känslolöst. Utan att inse vad det hade för följder. Det ledde mig hit... det kanske är därför jag inte vågar säga det nu, även fast det är sant den här gången.

Hjälp... hjälp mig nu...

Samma tanke igen. Jag klarar inte av den, jag klarar inte av det här. 

 

Violet

11 november 2008 10:57

Du ska klara det

http://sania.blogg.se

 

Filly

22 november 2008 19:14

Jag förstår hur du känner, är själv ganska bra på att begränsa mig själv, men kanske inte på samma sett som du. Jag förstår att det är jobbigt att hindra sig själv på grund av massa tankar. Jag tror inte att det är lätt, inte alls. Men jag tycker du ska försöka. För man kanske inte förstår helt, man kanske tolkar det du skriver fel. Men det har du ingen kontroll över. Det enda du kan göra är att försöka berätta sanningen, tolkningen är upp till dom du berättar/skriver hur du mår för.

 

TJAKKITJAKKTJAKK

2 december 2008 01:24

Rostig aidskanyl i anus!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...