Jag är din skugga, det har jag alltid varit, och det kommer jag alltid att vara.

Jag hatar att det inte finns något jag kan göra. Jag hatar att jag aldrig får känna att jag gör något bra, att jag gör något rätt - varje val är alltid fel. Alltid. Alltid.

Jag tänker på dig och allt du gör, alla dina talanger, att jag är så jävla värdelös i jämförelse med dig, och sedan försöker jag motargumentera mig själv. "Nej, tänk efter nu, du skriver faktiskt ganska bra."

Meeeen sekunden efter så krashar allting. För självklart gör du alltid alljävlating bättre än mig, är bara så mycket mer populär, intelligent - ja allt! än vad jag är.

Jag är så jävla less på att jag inte är någon. För jag är ingen, jag har inget eget, jag är ingen.

 JAG KAN INTE DET HÄR. JAG KLARAR INTE AV NÅGONTING, INTE NU, INTE IKVÄLL, INTE IMORGON, INTE NÅNSIN. JAG ORKAR INTE FINNAS, TA MIG HÄRIFRÅN.

Att säga det som det är? JAG VILL DÖ! Varför tittar du på mig sådär? Varför pratar du med mig så? Vad är det du egentligen vill säga? Vad är det du menar egentligen när du uttrycker dig så kort och bara vänder dig bort? 

Jag önskar att du kunde försvinna. Är jag verkligen en så mycket bättre människa än dig? Alla mina vänner håller med mig om att jag var den som hade rätt och du hade fel, men när man tittar runt sig har alla rätt hela tiden. Jag är säker på att dina vänner säger detsamma till dig...  Men alla ska ha rätt hela tiden medan alla egentligen har fel. Alla inblandade hade egentligen kunnat göra en del saker så jävla mycket bättre och jag skäms, jag skäms för att jag finns, för att jag pratar, för att jag känner, för att jag gjorde fel. Du gjorde fel men det gjorde jag också, men jag klarar inte av att se det. Jag klarar det inte. 

Varför kan jag inte bara få försvinna? Kan jag inte få... varför? Varför? Varför? Varför?

I allt jag gör... tänk på en lösning... finns bara en...men det går inte att säga..alla är lika spärrade som jag...det går inte... jag kan inte existera... jag är helt förstörd, jag har förstört mig själv... det som har hänt är mitt fel och ingen annans... och det kommer inte att repareras...

Jag hatar när folk säger att allt blir bättre, för att även om man inte får hjälp så växer man ifrån det till slut.

Ja HUR FAN SKA DET GÅ TILL NÄR VARENDA JÄVLA DAG ÄR SÅHÄR?

Klockan är halv 1, än en gång har jag gjort det som jag varje dag lovar mig själv att inte göra. Jag är helt enkelt för dålig för det här, för svag, för vek. Det faller samman... allt faller samman... kan du inte bara komma tillbaka...? 

 

S.P

24 november 2008 21:43

du ska inte försvinna! och du ska inte känna skuld för att du inte orkar med allt. du har inte valt att leva, men du ska inte kasta bort livet för det. ha inte ångest för det som varit, för du kan inte ändra det. ta ett steg i taget. du kan ju komma till eftermiddags lektionen, men skippa förmiddagen. sedan så är du sååå gryymt bra på så mycket, att du ska överhuvutaget inte tänka att någon skulle vara bättre än dig! och du betyder så mycket för nåra människor, att du behöver inte tänka att du skulle kunna vara populärare. du är så bäst o fantastikst underbar!!!!

 

Fanny

26 november 2008 19:55

Det handlar inte om att vara bättre. Det är ingen tävling. Det handlar mer om hjärta än hjärna. För vem bryr sig om det som finns i hjärnan när hjärtat är gott? Jag tror du har ett gott hjärta, för annars skulle du inte ha så dåligt samvete hela tiden. Jag vill ha dig kvar här, fast vi aldrig träffats. Det blir inte samma sak utan dig, du är speciell!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...