Orkar ingenting. Orkar verkligen ingenting.

Är så jävla missnöjd med mig själv och allt jag gör, eller snarare allt jag inte orkar med. VARFÖR MÅSTE JAG VARA JAG?

Självklart är allt mycket svårare nu. Hur kan man ens förklara?

Jag har ett stort behov av att rensa bort massor med saker ur mitt liv, men jag vet inte ens  vad. Det är bara för mycket. Och var är du nu, nu när jag behöver dig? Det gamla du? Det du var innan?

Vart är jag påväg? Vad väntar imorgon? Var var nyss, vad är tid, vem är du? Var är jag? 

Imorgon är det skola, eller? Ja, det är det, det är ju tisdag. Hur kan så många säga att det verkar som om allt går så bra för mig? Gör det det? Kanske det gör, men jag vill inte må såhär. Jag vill inte vara rädd... jag vill inte, nej, inte det, all denna jävla

rädsla

för att

vara

lycklig

för jag varken vill eller kan det här eller något annat

Jag ger upp på orden, de lyder mig inte, de är för stora för mina öron

förlåt för att jag mår dåligt, men den här gången har jag rätt att stå upp för mig själv