Jag fattar inte det här.

Mitt självfötroende har väl aldrig direkt varit på topp, men efter jag fick umgås med Kristin och alla andra på hantverks varje dag så ökade det ganska rejält. 

Nu på senaste tiden dock har allting varit som förut igen. Jag känner mig som jordens största jävla idiot, äcklig, ivägen, överflödig. Hela allting gör mig så jävla förbannad igen, jag hatar att jag är så arg hela tiden... 

Raderad användare  från okänd ort
Söndag 4:e mars 2007 19:51
okej ja kmr drömma mardrömar tills ja dör tack vare den här fula saken .. hoppas du dööööööör , din mamma borde skämmas över dej

Det är snart 2 år sen (helvete vad tiden går fort) men jag kommer aldrig glömma allt det där. Aldrig.

Jag är förändrad, jag förändras nu. By the second... det är nog för att några människor har välkommnat sig själva in i mitt liv, och jag är glad för det. Det sätter livet i ett helt annat perspektiv. Det finns folk som bryr sig, och även om några av de närmaste bestämmer sig för att lämna mig nu så hoppas jag att de nya kommer att finnas kvar, länge om inte för alltid.

Det är konstigt dock, de har en extremt stor inverkan på mitt liv och jag vet att jag inte har det på dem, jag hoppas bara jag kan få det en dag.

Det beror säkert på att mitt självförtoende försvinner igen, men jag har börjat läsa alldeles för mycket av vad folk gör igen. Deras varje rörelse... Jag är hundra procentigt övertygad om att vissa kommer försvinna från mig snart, men jag måste bara försöka övertyga mig själv om att just nu kan jag inte göra annat än att sitta här i min säng, klockan är 11 på kvällen. Jag känner att jag måste berätta för vissa hur mycket de betyder för mig, men jag är rädd för att bli jobbig och tjatig.

Jag brukade känna att bara folk som stått vid min sida under de senaste, jävligt jobbiga åren kunde betyda mycket. Men att till exempel Joche sitter och håller mina tankar på andra håll och hjälper mig att ta mig igenom stunden just nu, betyder hur mycket som helst.  

Ehum, konstigt blogginlägg idag, har inte bloggat på länge. Men som sagt, jag står mitt i en förändring igen, och jag längtar till min, violets, blues, joches och sebbes hippiekväll imorgon, så jag kan spå mig själv med mina tarotkort igen.