Det är bara tankar, inte känslor längre.

Nu sitter jag här i min gröna tomteluva jag fick av älsk i fredags, har en mugg med varm choklad brevid mig och har nyss tittat på ett av mina favoritavsnitt av Buffy. Det regnar in "god jul" på telefonen och över msn...

Does it... get better than this?

Den här dagen har varit helt totalt ljuvligt underbar, och jag hoppas på att det håller i sig, iallafall tills imorgon.

Jag har känt mig som jag gått i ett glitterregn hela dagen och ingenting har kunnat stoppa mig - inte ens att bränna sig på den allt för varma chokladen... ;>

Just nu känns ingenting direkt jobbigt. Jag har inte haft tillgång till några känslor på mer än en vecka, men just nu kunde jag inte bry mig mindre. Bubbelkänslan är inte så stor just nu heller. Den finns, men den är inte där.

Ja, det gäller ju att se det positiva i tillvaron... *petar på Kristin när/om hon läser det här*

Jag vet att skolan börjar om ett par veckor, jag vet att snart, förmodligen snarare än jag tror, kommer ångesten att vara tillbaka igen, att den ligger där och skrapar på den tunna ytan av min lycka. Men vad gör det mig? Jag är glad! Jag njuter av det medans jag kan! Tjo-hoo~~

(I'll be back later med ångestinlägget 2000! Självironi ftw) 

God jul, folket!