Jag är inte värd besväret, jag är inte värd ett ord. Jag kommer ändå bara att slösa bort det till slut.

Jag är inte värd det här. Jag är inte värd det, så varför sitter jag och mår dåligt över att jag inte får det?

Den vetskapen gör det bara värre...

Jag vill gråta, jag vill få ut allt, men det går inte. Varför kan jag inte gråta? Hur blev allting såhär? Hur blev jag en sån här outhärdligt hemsk jävla person? Hur, när, varför?

Fanny, dina kommentarer betyder jättemycket, jag hoppas du vet det.