"Vad ska jag göra? Vem är jag? Hur går jag vidare, hur tar jag mig vidare? Hur överlever jag?"

Det är så onödigt att gå omkring och vänta på att få svar på de frågorna, tänker du efter har du säkert haft de frågorna förut. Och vem var det som gav dig svar på dem då?

Jo, du själv. Du behöver inte ha alla svar hela tiden, till slut kommer du att inse svaret själv. Precis som förra gången. Saker förändras..

Hur kunde jag vara så jävla dum att jag hoppades igen? Dumt var det, ja, men inte helt oförståeligt, med tanke på hur mycket jag vill ha det. Om jag hade en enda önskan skulle jag önska det... Ja.

Jag önskar att jag hade en chans att visa att jag kan vara precis det du behöver.

Men tänk om jag skulle misslyckas?  Just nu kan jag nog inte göra annat.

Pappa och Tina vill att jag ska börja sova hemma hos dem mer, att jag inte ska sitta i lägenheten lika mycket. De vill ha koll på mig, kunna få upp mig till skolan när jag själv inte orkar. Men de förstår inte, de förstår inte varför jag inte orkar gå till skolan... Att de jagar upp mig gör det inte bättre, det tröttar ut mig ännu mer. Jag klarar bara inte av det nu.

Barbro kommer hem på onsdag, tror jag, då ska jag tillbaka till bup så snart som möjligt.

De flesta beter sig som idioter, och jag förstår ingenting. Det har aldrig varit såhär förut.

Ja, jag ska inte... nej. Om jag överlever tills onsdagen kanske någon äntligen kan fatta att det här håller på att ta livet av mig.  

 

Mary

21 mars 2009 22:14

Klart att de dina vill ha dig hos sig, de vill ju försäkra sig om att du inte går ner dig alltför mycket! Det är ju bra att ha någon som bryr sig även om jag fattar att det känns jobbigt ibland. Sköt om dig, ta hand om dig!

http://www.mittliviskrift.bloggagratis.se

 

Fillfelina

22 mars 2009 23:00

Försvinn inte.

Jag är väl ingen bra kompis nu för tiden eller nått, men... Jag finns fortfarande i alla fall.

Förlåt, allt låter dumt.

 

Fanny

9 april 2009 20:45

Du kommer överleva allt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...