Jag har börjat skriva ner minnen jag helst vill glömma, av någon anledning. Kommentera gärna.

(Uppdatering på läget kommer förhoppningsvis imorgon, dramatiken hopar sig igen)

"Du har skurit dig här." Linda rör vid sin överarm och tittar menande på mig från andra sidan bordet. 

Maria, vår tillfälliga mattelärare, som egentligen är NOlärare, sitter brevid henne. Hon får ett blankt uttryck på sitt ansikte när hon forskande ser på min arm genom mitt lätt genomskinliga svarta tröjtyg.

De två ansiktslösa klasskamrater som sitter på varsin sida om mig har blivit tysta, eller är det de tusentals tankar i mitt huvud som överröstar dem?

Med ett klingande tappar jag min träfärgade blyertspenna på golvet.

Kling...

Mitt spel är slutspelat, jag är avslöjad, tänker jag, innan jag panikartat aktiverar den lättaste formen av försvarsmekanism.

Jag sträcker mig efter pennan på golvet, slänger bak mitt långa, svarta hår och säger "pfft, nej".

"Nähe, vad har du gjort då?" frågar Linda i sin alltid lika överlägsna ton. Jag har haft några månader av mitt 12-, snart 13åriga liv på mig att försöka, men jag tycker inte om henne.

"Jag har en katt" svarar jag, och när jag inser hur ihåligt det låter lägger jag till "som inte tycker om att bli buren när min hund är i närheten."

Maria ser lättad ut och börjar berätta en historia om sin egen katt, och Linda säger inget mer. 

Jag undviker att se på de andra tvås tomma ansikten och låtsas vara intresserad av Marias historia. I mina tankar glänser återigen nålar, rak- och pennvässarblad.

Det kommer bli svårt att koncentrera sig på de snurrande mattetalen i boken idag...

 

Fido

26 mars 2009 23:09

Dina minnen kan vara sköna att läsa igenom, det låter konstigt. Men just i det här minnet kan mycket kännas igen.. Och jag väntar på fler av dina minnen. Jag tror det är bra att du skriver ner dem.
(L)

http://homicidalManiac.bloggagratis.se

 

Fanny

9 april 2009 20:43

Vackert skrivet, men jobbigt att höra. Alltså inte jobbigt som att man helst inte vill, men jobbigt som att man väljer att läsa och sen vill man bara laga dig, fixa alla jobbiga minnen till något bra, men det går ju inte att ändra på det som varit, bara det som är. Det går inte alltid att säga något som får andra att förstå och verkligen tro att jag verkligen bryr mig. Men det gör jag i alla fall och jag skulle önska att jag kunde ta bort alla jobbiga minnen från dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...