* Vaknade av mig själv kl 05:48. Jag äcklas av tanken att göra något alls idag. Jag äcklas av tanken på hur sårad jag skulle kunna bli idag. Vill inte vara vaken, vill sova, men kan inte. Bussen går 08.15, så jag måste gå om en timme ungefär. Klockan är 07.12

Jag försöker släppa in tanken på att älska någon annan, men det känns så fel. Det är dig jag vill hålla om, ingen annan borde få ta din plats. Jag vill inte ligga under ett stort duntäcke i någon annans säng, bli fasthållen och kittlad. Jag vill inte hålla om någon annan på natten. Jag vill inte.

! Det är det förflutna! Sluta klänga fast vid det som varit och inte kommer komma tillbaka!

Men jag tänker fortfarande på dig när jag somnar på kvällarna. Kedjan sitter fortfarande kvar. Jag vill inte ha någon annan. Ingen är värd det på samma sätt som du är.

Och jag önskar att jag hade någon annan att anklaga än mig själv, även fast jag vet att det här är livet, sånt händer. Det är ingens fel.

Men jag kommer nog ändå alltid att tycka att det är mitt.

Jag känner verkligen inte för det här idag.