Jag är så jävla nervös nu. Och jag borde nog sova.

Men imorgon har jag bup... Ska träffa Barbro. Tänk om hon inte ser mig? Tänk om hon ser den jag var? Tänk om allt bara ramlar ihop och blir som vanligt då jag inte kan berätta saker för någon?

Tänk om allt mod sviker mig eftersom jag vet, jag vet att jag inte kommer att kunna få henne som psykolog igen? Tänk om jag faktiskt inser det och tycker det är ovärt? 

Jag är så rädd för att jag kommer hamna tillbaka på ruta ett. Jag pratade med pappa idag, bara ringde för att kolla läget, och han lät så besvärad. Jag vill inte vara någon som besvärar folk! Vad fan ska jag göra?! Om inte Barbro kan hjälpa mig, om jag inte kan tala om sanningen, vad ska jag göra? Vad har jag för chans till hjälp då? 

Det här är omöjligt... Modet sviker mig, redan.

Jag satt med Violet och spelade lite musik förut och jag kände mig så jävla dålig, jag kan knappt beskriva.

Jag... är... så... jävla... sämst... 

Vi satte oss på balkongen och spelade efter ett tag dock, och då var det nån snubbe på balkongen ovanför som sa att jag borde söka till idol. Det muntrade upp mig kan jag lova... 

Jag önskar jag fick känna mig lika värdefull som dig någon gång