Jag vet fan inte vad jag ska göra längre. Det slog mig för inte så länge sedan att till slut så måste jag bli något. Det måste bli något av mig... och jag kan inte bli som är nu. Ett ingenting. En hög av ångest som bryter ihop varenda gång den måste prestera minsta lilla.

Jag vill inte ha ett liv längre, för det känns som jag aldrig skulle klara av det, och det känns inte som att jag kan arbeta förbi det. Speciellt inte när jag inte klarar av att förklara det... Jag vill att någon ska fråga de där rätta sakerna, jag vet knappt själv vad det är längre. Allting är så jävla förvirrat, min hjärna tänker på saker som jag själv inte förstår! Heja logiken!

Jag är för dum för att tänka på såna här saker! Jag vill gråta och skrika på någon utan att känna dessa förbannade JÄVLA SKULDKÄNSLOR eller känna mig missförstådd eller övergiven eller VAD SOM HELST! Fattar inte vad jag ska göra längre!