Okej, nog med det här nu. Nog med att behandla alla i sin omgivning som något man måste stå ut med. Jag älskar er, allihop.

Ugh, jag har dåligt samvete. Ugh. Ugh. Ugh. Ugh.

Idag har varit den tröttaste dagen på länge, känns som jag bara sovit ungefär 4 timmar på 3 dygn... Även fast jag sovit rätt mycket. Idag var planen att komma hem och lyckligt nörda sims resten av dagen, men jag hann bara nudda datorn i ett par sekunder innan jag däckade totalt. Sov till 9 på kvällen, och nu är jag trött som satan igen. Ska gå och duscha om ett par minuter, sen ska jag däcka igen. Sova <3.

I'll make it up to you all, I promise, but try to meet me halfway here

Barbro har hört av sig! Tid på tisdag! (!!!!) Så satans förbannat jävla skönt!

Jag som var så jävla trött hela dagen... varför, varför, varför är det så svårt att sova på kvällarna? Jag menar, bara tanken på att jag måste kliva upp halv 7 och åka 07.15bussen gör mig totalt utmattad! Sov, för helvete, sov!

Men det finns ju alltid så mycket man vill göra på nätterna, när man märker att dagen börjar ta slut. Mycket mer än när man har all tid i världen. När man har mycket tid vill man njuta av att ha mycket tid, ända tills tiden tar slut. Logiskt värre!

Idag var en otroligt onödig dag. Åkte till skolan till 9, bara för att få reda på att jag egentligen inte hade något att göra där. Så, raka vägen hem igen... lite pissed blev jag nog på att ingen sagt något. Men gjort är gjort och jag är glad över att jag fick lite ledig tid iallafall. 

Imorgon blir det hantverks igen, hoppas jag över huvud taget tar mig upp... Får hoppas på det bästa. Pappa skulle komma och hämta mig, så jag får väl så lov...

Ett sting av... vad kallar man den här känslan? Av att vara en börda, ivägen, onödig? Hm. Ingen borde måsta stå ut med mig, som jag är. Jag önskar jag kunde klara mig själv och bara springa igenom dagen med ett léende, and believe me when I say I've tried... Jag måste vara en idiot. För vad är man annars när man sitter och gråter över någon annans framgång? Eller är det min egen framgångs totala frånvaro som gör det?

Waste of space.

Jag vill till bup. NU.

Barbro hade tydligen hört av sig för ett par dagar sedan, bara för att säga att hon inte visste hur det blev än. Lyckat... Jag vill ha hjälp, nu. Nu, när tanken "jag vill dö" ersatts med "jag tror att jag kommer dö".