Jag fattar inte det här.

Mitt självfötroende har väl aldrig direkt varit på topp, men efter jag fick umgås med Kristin och alla andra på hantverks varje dag så ökade det ganska rejält. 

Nu på senaste tiden dock har allting varit som förut igen. Jag känner mig som jordens största jävla idiot, äcklig, ivägen, överflödig. Hela allting gör mig så jävla förbannad igen, jag hatar att jag är så arg hela tiden... 

Raderad användare  från okänd ort
Söndag 4:e mars 2007 19:51
okej ja kmr drömma mardrömar tills ja dör tack vare den här fula saken .. hoppas du dööööööör , din mamma borde skämmas över dej

Det är snart 2 år sen (helvete vad tiden går fort) men jag kommer aldrig glömma allt det där. Aldrig.

Jag är förändrad, jag förändras nu. By the second... det är nog för att några människor har välkommnat sig själva in i mitt liv, och jag är glad för det. Det sätter livet i ett helt annat perspektiv. Det finns folk som bryr sig, och även om några av de närmaste bestämmer sig för att lämna mig nu så hoppas jag att de nya kommer att finnas kvar, länge om inte för alltid.

Det är konstigt dock, de har en extremt stor inverkan på mitt liv och jag vet att jag inte har det på dem, jag hoppas bara jag kan få det en dag.

Det beror säkert på att mitt självförtoende försvinner igen, men jag har börjat läsa alldeles för mycket av vad folk gör igen. Deras varje rörelse... Jag är hundra procentigt övertygad om att vissa kommer försvinna från mig snart, men jag måste bara försöka övertyga mig själv om att just nu kan jag inte göra annat än att sitta här i min säng, klockan är 11 på kvällen. Jag känner att jag måste berätta för vissa hur mycket de betyder för mig, men jag är rädd för att bli jobbig och tjatig.

Jag brukade känna att bara folk som stått vid min sida under de senaste, jävligt jobbiga åren kunde betyda mycket. Men att till exempel Joche sitter och håller mina tankar på andra håll och hjälper mig att ta mig igenom stunden just nu, betyder hur mycket som helst.  

Ehum, konstigt blogginlägg idag, har inte bloggat på länge. Men som sagt, jag står mitt i en förändring igen, och jag längtar till min, violets, blues, joches och sebbes hippiekväll imorgon, så jag kan spå mig själv med mina tarotkort igen. 

 

Fido

8 december 2008 23:32

Jag ska aldrig försvinna från dig Isa, du betyder så mycket för mig. Du betydde så mycket för tre-fyra år sedan, under de året vi inte pratade så mycket, och du betyder nu!

Jag lämnar dig aldrig. Jag kanske inte kan trösta på det bästa sättet, eller säga de rätta orden. Men om du behöver tänka på annat, eller sortera dina tänkar och känslor. Så prata bara med mig, Im right here (L)

 

peean

9 december 2008 12:50

jag kommer alltid finnas här. vill du prata så är det bara att höra av sig, jag är nog ganska bra på att lyssna :3
folk som är/var elaka emot dig borde fan inte existera. så enkelt är det bara. jag kan springa och slå ner dom åt dig >:3 ahaha.

 

S.P

9 december 2008 12:53

radera de där onda kommentarena!!! de e inte bra o läsa saker som inte stämmer!! DU ÄR BÄST!! de e den enda saningen *nöjd*

 

Fanny

20 december 2008 19:49

Folk är rädda för ångest. Dom är rädda för människor som känner och tänker annorlunda. Dom är svaga. När dom skriver elaka saker får dom känna sig starka för ett tag, dom kan inbilla sig att den dom ger sig på är svagare, är i underläga. Men dom har fel, det är du som är stark. Det är du som tar skiten, du tar smällarna, men du kämpar på.
Dom vågar inte ens närma sig det du går igenom av rädsla att dom inte skulle klara av samma saker som du kämpar mot. Du är stark, även när du känner dig svag. Du är stark, glöm aldrig det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...