Jag är så jävla arg på allt och alla... när man skriker på hjälp så säger de "vi hörs senare, det går säkert bra"

Och jag är så arg på att så fort man mår dåligt så är det nån som blir sur.... ja jag fattar att det är svårt när någon som står nära en mår dåligt men vafan... DDD:

Allting är så otroligt jävla skitsvårt just nu bara... Jag är inne i en sån period då en viss sak tar upp all min tid och all min ork, alla mina tankar... JAG HATAR DET HÄR. JAG HATAR DET HÄR. JAG HATAR DET HÄR.

Jag blir knäpp! Och jag vet inte vad jag vill göra... jag vet inte hur jag vill lösa något.. jagvill bara sova.. jag vill att alla ska låta mig sova... inte säga åt mig att vi ska försöka igen eller att någon ska lägga fram en massa nya ideer. Jag vill inte höra. Allt det här har bara bevisat att det här fan ALDRIG kommer gå! ... jag blir knäpp..

So much for "Det kommer bli så bra så, jag tror på dig"

Förlåt men jag är så jävla arg på allting för att det inte ordnar sig... SÅ SJUKT FÖRBANNAT JÄVLA ÄCKLIGT LESS PÅ ATT ALLTID BLIR SÅHÄR

ta inte illa upp

Jag sa till pappa att jag inte trodde att skolan skulle funka. Besvikelsen riktigt lös i ögonen på honom.
Det gör så ont att jag är förvånad över att resten av folket i rummet inte känner av det...
Samma stickande, brännande tanke än en gång:
Allt vore så mycket bättre om inte jag fanns.