De senaste två dagarna har bara försvunnit. Jag kan knappt minnas något från dem... Jag minns att jag hade kul, men jag minns kaoset. "Du, har vi ätit någonting idag? Jag tror inte det..."

Och jag trodde inte ens att den här känslan var möjlig, har jag haft den förut? Jag skulle kunna bara ramla ihop och dö när som helst, och ingen skulle ha någon aning. Det har varit såhär så jävla länge, och varje dag trånar jag efter någon att prata med, men lik förbannat så slutar varje dag med att jag sitter i min säng och ångrar att jag inte gjorde det. 

Men vad ska jag säga då? "Ring mig nu, jag mår dåligt, så snälla prata med mig? Ställ alla de rätta frågorna, för det känns inte värt det att berätta om du inte vill veta?" 

Jag vill till bup, jag vill prata om allt, om alla år. Allt som hänt, allt som jag inte kunnat berätta för de berörda. Pappa, kom och hämta mig, kom och rädda mig, jag orkar inte med mig själv såhär längre. Låt det bli helg, låt dem inte se mig såhär. 

Det sista jag vill är att undra... åh, om jag kunde... Klockan tickar iväg och jag vet att imorgon måste jag kliva upp vid 6 eller så, jag måste sova relativt tidigt. Jag är trött, men jag vill inte att imorgon ska komma! Låt dem inte se mig såhär!

Har du nånsin känt att... du inte kan prata med någon, för att de hakar upp sig på fel saker? Missförstånd? När du väl får chansen att säga något är du inte säker på vart du vill komma längre, och ju mer du tänker på det, ju mer känns det som att det är ditt eget fel att du inte kan prata med folk längre. Din hjärna skriker åt dig att det krävs två för att ha en relation, och att du är en idiot för att du ens tänkte så. Ju mer du tänker, desto jobbigare blir det, och ju mer vill du ha och behöver du någon att prata med...? 

 

Lila

6 maj 2009 21:05

Hur är det med bup då? Kommer du att gå dit igen? Det känns som att inget jag kan säga kan göra skillnad

 

hanna

7 maj 2009 08:30

:"/ vet inte vad jag ska säga, men något åtminstone. vill att allt ska bli bättre snart :"/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...