Jag vet fan inte vad jag ska göra längre. Det slog mig för inte så länge sedan att till slut så måste jag bli något. Det måste bli något av mig... och jag kan inte bli som är nu. Ett ingenting. En hög av ångest som bryter ihop varenda gång den måste prestera minsta lilla.

Jag vill inte ha ett liv längre, för det känns som jag aldrig skulle klara av det, och det känns inte som att jag kan arbeta förbi det. Speciellt inte när jag inte klarar av att förklara det... Jag vill att någon ska fråga de där rätta sakerna, jag vet knappt själv vad det är längre. Allting är så jävla förvirrat, min hjärna tänker på saker som jag själv inte förstår! Heja logiken!

Jag är för dum för att tänka på såna här saker! Jag vill gråta och skrika på någon utan att känna dessa förbannade JÄVLA SKULDKÄNSLOR eller känna mig missförstådd eller övergiven eller VAD SOM HELST! Fattar inte vad jag ska göra längre!

 

Sania

31 maj 2009 12:17

Måste du se allt så negativt? Tänk om du verkligen gillar det det blir av dig? Tänk om du får bli det du vill och jobba med något du mår bra av...

Jag tror att du är lite för "det-går-inte-att-lösa-jag-vill-inte-försöka-aktig" och jag tror att du borde sluta bry dig så mycket om vad andra tycker. Om du är arg, ta ut det på den som orsakat det. Du kanske får skuldkänslor men du märker nog att det är rätt sak att göra, annars kommer du bara att bli tagen för givet? (Jag vet inte riktigt vad jag snackar om men jag skyller på den dumma lampan som stötade mig) Och om du känner dig missförstådd så får du väl försöka ändra på det?

Du borde helt ändra ditt sätt att se på saker. Saker går att ändra på, och du klarar mycket mer om du vågar försöka. Jag ör säst men du fattar vad jag menar hoppas jag? (hjärta)

http://molybdenum.blogg.se

 

Julia

2 juni 2009 18:00

Hej! Som du redan vet är vi väldigt lika varandra ang. mycket, och i just det där du skriver om i det här inlägget - jag vet precis vad du menar. Du får gråta och skrika på/med mig om du vill. Känslan av det "behovet" finns djupt i mig, och har funnits i väldigt många år, jag är nog den sista människan på jorden som skulle "döma" någon för att må kasst, att det är så mycket som vi har gemensamt betyder något, jag vill inte att någon ska må som jag gjort så länge - men jag vet också att dom som gör det behöver någon att prata med ibland - som inte är familj, kuratorer, psykologer, helt enkelt bara någon som är likasinnad. Och förlåt om du anser mig som konstig, eller något, som skriver det här, men..jag kan helt enkelt inte bara se på när det speglar allt av vad jag själv känner eller känt genom åren.

 

Din blodsyster

4 juni 2009 22:21

Sweet darling you worry too much, my child
See the sadness in your eyes
You are not alone in life
Although you might think that you are
(L)

http://homicidalmaniac.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...