Nu är jag hemma hos pappa i jättendal, har suttit med honom och Tina i flera timmar och kollat på Vem vet mest? XD De är små söta nördar båda två.

Har ätit fläskfile och potatis, och smällt i mig en hel jävla ben & jerry's = svull!

Resten av natten tänker jag göra en uppesittare och spela sims hela natten - kort sagt, jag mår hyfsat bra just nu!

Det känns lite som att mitt hjärta hänger lite på sned, som om den ena sidan väger mer än den andra och inte orkar hålla sig uppe. Men jag antar att det är så det känns, efter all den här tiden, efter all denna ångest. Jag har ett helt lov framför mig, massor med sömn, massor med simsspelande, inga prov, inga skoldagar, inga tidiga mornar... Det går inte att må annat än bra, även om jag skulle vilja förbättra vissa saker.

Jag är ledsen över att jag inte kan åka till hantverks på ett långt tag.

Jag är arg på mig själv för att jag förolämpade Ange.

Jag är arg för att jag känner mig sviken.

Jag är arg för att jag inte orkar med skolan. 

But mostly, I'm mad at myself for being so angry... 

Sitta stilla, göra ingenting, våren kommer och gräset växer av sig självt

<3

Ugh, ugh, ugh...

Jag fattar inte vad som hänt. Förra veckan som var så bra! Jag måste verkligen börja skärpa mig igen. Veckan efter lovet, då jävlar! När jag har sovit fem dygn i streck eller så. 

 Jag ska nog spela sims snart, koppla bort mig ett tag, för jag känner mig så otroligt skyldig.

Ange, Mina föräldrar, Tomento, ponnysarna, bandmatesen

Förlåt, förlåt så himla mycket... när man försöker göra något bättre brukar det oftast få motsatt effekt... Jag vet inte riktigt vad jag gör just nu. Och jag känner mig allmänt egoistisk, vilket nog inte stämmer helt, men... Bah. Mina tankar hänger inte ihop.

Jag hoppas bara på att det här är något i helandeprocessen~ det måste bli lite sämre innan det kan bli bättre. Eller? 

Ash... Förlåt, helt enkelt. När vi kommer tillbaka från lovet så mår alla lite bättre, right?