Jaha, den här dagen var väl bland det värsta någonsin...

Jag hade stora planer för den här dagen. Gå till skolan även fast jag inte ville, sedan åka hem till Tina, beställa kläder, sedan till pipeline och vara social (för första gången på... ja...) men ALLT gick käpprätt åt helvete!

Skolan kom jag inte iväg till, fail på mig. Tomento smsade mig men jag hade inga pengar så jag kunde inte svara, och nu känner jag mig som ett svin mot mina vänner. Jag är så jävla... trött på mig själv.

Pappa och Tina var på stan så det tog väldigt, väldigt lång tid innan jag kom hem till dem - mina vänner drog sig till pipeline runt 6, vid halv 7 var jag hemma hos Tina.  Då skulle vi äta mat, och inte förrän vid halv 8 (då spelningen började på pipeline) kunde vi beställa. När vi gick in på odium så märkte vi dock att både byxorna jag skulle köpa och kjolen till Violet var borta från sidan. Fantastiskt! 

Jag tänkte köpa det andra ändå, men då funkade inte sidhelvetet längre. Så, jag frågade pappa om han kunde skjutsa ner mig till pipeline (klockan var väl 20 i 9 eller något) och vi tjafsade och krånglade hur länge som helst - vid 9 kanske var jag på pipeline - lagom nog att se de 2 sista låtarna innan folket började dra sig hem. 

Var där i nån timme och sedan for vi hem - och gissa vad jag upptäcker när jag kommer hem? 

Kläderna fanns visst kvar, bara under kategorin "lagerrensning", prissänkt, men jag kan inte beställa förrän i helgen, och då är det inte säkert att de finns kvar längre!

GAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Det är konstigt hur irriterad man blir över det materiella!

Nu är jag iallafall helt slut, men jag känner inte för att sova, jag känner bara för att klaga. Klaga tills ingen orkar lyssna på mig längre.

För vet ni vad?

Jag är så jävla, otroligt, sjukt less på allt, och jag har ingen aning om hur någonting ska kunna gå.

Nej, det har inte att göra med krånglande klädaffärer eller att komma sent till träffar, det har att göra med mig, mig själv, med alla andra i min omgivning i princip - hur FAN blev det såhär? 

Nu rinner det över igen. Nu känner jag hur jävla arg jag är. Jag borde bara lägga mig ner och sova... inte ens jag vill se mig såhär - så vem skulle då vilja det? 

Jag vill bara prata med någon, få ut allt, det finns så mycket om har hänt den senaste tiden som jag idiotiskt nog har hållt inom mig, för att jag inte har velat skada eller tynga ner massa andra människor - men jag märker ju nu, att jag klarar mig inte utan det!