Ligger vaken igen.

Tänker på allt som borde göras, allt som borde ha gjorts redan. Den här veckan har vi ett prov på en bok som jag inte har läst en sida i än. Känns som en bra plan att börja läsa snart...

Tänker jag vidare på allt jag borde åtgärda, alla saker jag borde prata med vissa människor om, så känner jag bara "allt vore så mycket lättare att bara få dö".

Visst vore det... Att bara få försvinna. Att veta att man sårar människor men att man den här gången inte behövde ta itu med det. Underbart?

Jag har en stark "inget-av-det-här-spelar-någon-roll"-känsla för tillfället, och jag vet inte om jag tycker om den eller inte.

Egentligen är det ju ganska konstigt hur man alltid oroar sig för saker... Jag oroar mig för att jag inte ska ha tillräckligt med närvaro för att jag ska få studiebidrag och få ha kvar lägenheten, om det händer kommer jag flytta hem & hoppa av skolan för i år. 

Även fast jag just nu inte har någon energi alls till skolan så låter det inte direkt lockande att hoppa av. Jo, visst, ledighet, sömn, att inte behöva bry sig på ett tag, allt det låter underbart, men vad händer med mig?

Men just nu kunde jag inte bry mig mindre, för ur allt som förstörs växer något nytt upp.  Bara för att man förlorar något bra betyder det inte att det är omöjligt för något annat bra att titta förbi.

Bitterljuvt. Så totalt bitterljuvt.

Jag borde ta tag i mitt liv och skolan, för vad har jag för anledning att ligga här och drälla i tårar?

Jag vet ganska väl vad som skulle göra saker och ting bättre, men det bittra i det ljuva är undetstruket; jag kommer aldrig att kunna leva lyckligt.

Wanna test the theory? Go ahead. Jag fattar inte.

Dag efter dag går, och på kvällarna lyser alltid någon slags känsla igenom jävligt starkt. De flesta dagarna är det sorg, ångest, ja, det vanliga. När istället en bra dag har gått är det inte glädje jag känner, utan tomhet.

Är det kanske så att jag har missuppfattat det hela, att när man är lycklig så känner man inte lyckokänslor, det är bara själva utelämnandet av sorg som gör att man blir lycklig?

Ångesten finns inte där, men det gör inget annat heller?

Det känns inte direkt lockande.

Jag önskar någon kunde tala om för mig vad jag ska göra, någon som kunde berätta för mig vad livet verkligen är. Jag hatar att leva såhär, jag hatar det verkligen.

Jag känner mig själv. Eller?  

 

Fido

15 december 2008 21:19

Det kanske inte handlar om ditt inlägg, men jag undrar om jag får sova över i lägenheten någon gång? Kanske träffa alla kompisar som du har? :3 Tycker det vore skitkul :) (L)(L)(L) saknar dig!

 

Fido

18 december 2008 01:15

Jag älskar dig Isa, du betydet så mycket, jag hoppas att vi alltid finns för varandra, att inget ändras. Godnatt och sov gott sötnöt, jag vill krama dig länge länge länge(L)

 

Fanny

20 december 2008 19:34

Jag är glad att du lyckats skriva ner någonting hoppfullt i texten:
"Bara för att man förlorar något bra betyder det inte att det är omöjligt för något annat bra att titta förbi."
Det finns alltid hopp, även när livet är för svart för att det ska märkas.
Du har talang, du kan skriva som en gud, du kan prata om känslor och händelser som de flesta andra aldrig känt. Du påverkar människor! Ge inte upp, du har så mycket att kämpa för. Så mycket som går till spillo om du gör det! Du har massor med människor kvar att påverka. Tusentals meningar kvar att forma!GE ALDRIG UPP!

 

s.p

21 december 2008 23:51

ååååhh vikken fin kommentar av fanny!!!O_O

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...